som ej kunde misshaga det »allseende ögat». Snart förvandlades detta sällskap dock från ett ordenssamfund af mindre betydande ofrälse personer till ett förnämt gille för Stockholms högre samhällsklasser, Det hade sina sammankomster först i eget hus, den s. k. Piperska Muren,[1] sedermera i Westmanska huset[2] vid Kungsbacken och egde då del i den egendomen, innan den såldes till vetenskapsakademien, hyrde sig sedan in i enskilda lägenheter, på 1840-talet i De la Croix’ salong vid Brunkebergs torg, men öfverflyttade slutligen till Börsen.
Fem år senare än Amaranthen stiftades ett annat danssällskap, Innocence-orden, som räknar sin tillvaro från den 7 November 1765. Som stiftare angifvas Berndt Otto Stackelberg och Anders Hedenberg, hvilken senare var sällskapets förste ordensmästare. De närmast följande voro Nils v. Rosenstein, statsrådet frih. G. F. Åkerhjelm och öfverste-kammarherrn, grefve M. Lewenhaupt. Orden sammanträdde först på Piperska Muren under det Amaranther-orden rådde om denna egendom, sedermera i Westmanska huset och följde Amaranther-orden under dennes kringvandringar för att slutligen, liksom denna, stanna å Börsen.
Närmare århundradets slut uppstod ett mycket fint och förnämt sällskap, Pour l’Amitié & Confidence, hvars stormästare var öfverstelöjtnanten, frih. Fr. Åkerhjelm och ordensmästare löjtnanten vid Adelsfanan, frih. S. G. Åkerhjelm. Sällskapets förste sekreterare var fändriken vid »högstsalig hennes majestät enkedrottningens regemente», frih. E. A. Åkerhjelm. Sällskapet egde äfven hedersledamöter, och bland dem nämnas 1799 fröken Adelaïde Guldencrone i Köbenhavn, hr L. Guillaume de Chartres i Paris, fröken Louise Marie de Beaujolais i samma stad och flera andra med klingande namn.
Men under det de bacchanaliska sällskapen drefvo gäck med mysticismen och sjelfva likväl omgåfvo sig med mystiska ceremonier
- ↑ Denna i Gamla Stockholm ofta omtalade egendom på Kungsholmen hade tillhört presidenten i kammarkollegium, grefve Carl Fredrik Piper, här ofvan omnämd som ordförande i Awazu- och Wallassisorden. Den till egendomen hörande trädgården var med sitt växthus, sina alléer, grottor, bildstoder, m. m. en af de förnämsta lustparker i Stockholm och omgifven med en hög stenmur, efter hvilken hela egendomen uppkallades. Stället egdes 1756 af C. F. Pipers måg, grefve Erik Brahe, som det året halshöggs. Det såldes derefter till en fransman vid namn La Fond, då en stor del af trädgården förstördes. Sedan köptes egendomen af Amaranther-orden för att slutligen, 1807, öfvergå i Coldinu-ordens ego.
- ↑ På den tomt, der St. Olofs eller Adolf Fredriks församlings komministergård förut stått och som 1798 såldes till »Bryggarekungen» Abraham Westman Lorenszon, bygde denne ett ståtligt hus, hvilket 1811 såldes till Abrahams bror, bryggareåldermannen och ryttmästaren Isak Westman, och Amarantherorden, men 1828 köptes af vetenskapsakademien.
