efter hvilket vigtiga göromål en eller flera bålar, allt efter närvarande ledamöternas antal samt råd och lägenhet, skola under sång och munterhet uttömmas för att sålunda under några ögonblick dränka detta lifvets måhända ej lättburna bekymmer.»
Namnet Gröna Rutan angifves uttryckligen vara taget efter den »ojemförligt väl stickade, fast nu mer af ålder något trasiga natt-tröja af grönrutigt skotskt tyg som en af nu närvarande ledamöter, högtiden till prydnad sig iklädt.» Denna trasiga tröja skulle alltid anses som sällskapets Palladium och vid alla sammankomster utgöra ordförandens högtidsdrägt.
Till »undvikande af ledsnad» skulle nytt ceremoniel uppgöras för hvarje ny reception. Blott en grad skulle finnas. Som sällskapets hemlighet var ingen, kunde den af hvar och en fritt omtalas. Inga fasta embeten skulle finnas, ej heller någon skattmästare eller kassa, utan borde sammanskott göras vid hvarje sammankomst. Ingen politik fick vid sammankomsterna sysselsätta ledamöterna, »endast enighet, glädje och munterhet».
Som sällskapet stiftades på Nicanors dag, så valdes Nicanor (»hvars möjliga egenskap af helgon för öfrigt är oss obekant») till sällskapets skyddspatron, och högtidsdagen skulle alltid hållas på den dagen, den 10 Januari.
Kämpendahl (Exp.-sekr. Borelius). Glock (Arkitekten Nyström). Janke Jansen (borgmäst. Björck). Ulla Winblad (Axel Raab). Movitz (P. Westerstrand). Bergströmskan (H. Schlytern). Mollberg (Lars Hjortsberg).
Uppgiften var fullkomligt bacchanalisk, och sällskapet samlades på än den ena, än den andra källaren. En gång, på högtidsdagen 1822, utgafs ett handskrifvet tidningsblad, kalladt Rutans Dagligt
