mest allmänna receptionen var den till Tysthetsorden. Ceremonien improviserades sålunda: Recipienten, hvilken endast kunde ha nöje af leken i det fall han eller hon icke varit med om densamma förut, instängdes i ett mörkt rum; ordenssalen tillreddes på det sätt, att ett bord midt på golfvet belamrades med alla tillgängliga ljus och lampor; framför dessa uppradades en myckenhet toilettsaker, och andra föremål med blänkande yta, bland hvilka insmögs en sak af helt värdelös natur, en kork till exempel. När nu stormästaren, vanligen draperad i en ut- och invänd nattrock (med rödt foder enligt tidens bruk) tillfrågade den införde recipienten, hvilken af ordens klenodier han skattade högst, skulle korken naturligtvis angifvas, så framt intagning skulle ifrågakomma. Gissades orätt, iakttogo officianterna en envis tystnad; men när det gissades rätt, utbrast sällskapet i ett bedöfvande anskri.
Detta om sjelfva Julhelgen.
Mellan Jul och Nyår började Lussigossarne,[1] som de i Stockholm orätt kallades, att visa sig. De voro klädda på det häfdvunna sättet till Herodes, Tre kungar och Judas, samt buro stjernan. En äldre inföding i Stockholm har uppgifvit, att det var den gamla medeltidsseqventien, med Gudmund Silfverstolpes ord:
»Det var de helge kungar tre.
De månde sig på väg bege
Frälsaren att finna.
Och serla syntes det för dem
Klart en stjerna brinna
I natten öfver Betlehem.
Gladeligt de hinna Frälsarns första hem.»
På följande medeltidsmelodi:
- ↑ Lussigossar, så kallade i Vestra Sverige och Värmland, der de gå Lucia-dagen den 13 December.
