I äldre tider var det endast stadens förnämare invånare medgifvet att bo på landet under den vackra årstiden. Adeln vistades då vanligtvis på sina gods, men öfriga stockholmare, äfven de förmögnare, stannade i staden också när det var som hetast, och stadsluften var då fyld af vida mer orena ångor än nu för tiden.
Småningom bygdes dock i aflägsna stadsdelar en och annan malmgård, der de lyckliga egarne hemtade frisk luft och der de till och med slogo sig ned för längre tid. Det var då de förmögnare stockholmarnes sommarnöjen.
En hög plats intogo de i förra århundradet uppförda Fåfängorna, lusthus på berg med vidsträckt utsigt, der egarne stundom samlade sina vänner och kalasade med dem. En sådan till sällskapslifvet bidragande var den redan omnämda, af »Bryggarekungen» uppförda Westmans Fåfänga vid Sabbatsberg, der sjukhuset nu ligger. En annan var grosshandlaren Lundins Fåfänga, på bergen nära Danviken, der en skans fordom varit bygd, och der ännu finnes ett lusthus med omgifvande träd, hvilket tillhör grosshandlaren N. Paton. Likaledes fans Titzens Fåfänga, en liten paviljong med altan, anlagd af den bekante öfverpolisgevaldigern Titz i hans trädgård på Skinnarviksbergen.
Ända långt in i vårt århundrade tyckte man om att bygga sådana utsigthus för att skåda öfver Stockholm och dess vackra omgifningar. Högst uppåtsträfvande bland dem alla var pelaren i trädgården på Lilla Ersta (fig. 187) i folkets mun kallad »tandpetaren på Söder», anlagd af ställets egare, konungens tandläkare Dubost. Denne lät, 1827, öfverstelöjtnanten F. Blom uppföra en byggnad af, såsom det heter i en samtida beskrifning[1], sällsam beskaffenhet, en kolonn af 48 fots höjd med inuti varande spiraltrappa, så rymlig, att två ej ovanligt korpulenta personer kunde gå förbi hvarandra. Kapitelets plan höll 64 qvadratfot och var omgifvet med ett galler till åskådarnes säkerhet samt försedt med ett flaggspel. Midsommardagen, Carl Johans namnsdag, 1827 hissades första gången svenska
- ↑ Magasin för konst, nyheter och moder. Sthlm 1827.
