fönster, men som också blef namnet på det värdshus, hvilket sedermera i många år hölls der, en trappa upp.
Af de i staden befintliga »Wijn-Kiällare»[1] från 1700-talets början fans ännu vid århundradets slut Riga, Stjernan och Gyllene Freden, alla vid Österlånggatan och lika kända för äfven nu lefvande Stockholmare; vidare vid samma gata Holländska Thun (Dhun eller Dyn), i hörnet af Skottgränd. Tre Kronor vid samma gata tyckes hafva försvunnit innan århundradets slut, men ersatts af Sveriges Vapen i södra hörnet af Drakens gränd. Deremot såg man ej till Draken. Dufvan, som hade funnits vid Österlånggatan och på 1720-talet egts af Martin Bellmans enka, var 1771 flyttad till hörnet af Stora Gråmunkegränd och Vesterlånggatan[2] samt stannade der ända in i vår tid, till dess Skandinaviska banken bygde sitt hus på den platsen. Källaren bestod sig tre dufvo-bilder, en på väggen åt Vesterlånggatan, en öfver porten åt Gråmunkegränd samt en inne i källarsalen. Den senare påstås hafva förut tjenstgjort såsom den heliga anda i Jakobs kyrka. Bland källarmästare på Dufvan känner man kapten Otter, en betydande man bland borgerskapet, samt sedan hans brorsson med samma namn.
Rostock vid Vesterlånggatan (Valentin Sabbats källare), hade försvunnit innan århundradets slut, och likaledes Stora Christopher vid Jerntorget, så vida han icke var densamma som sedan kallades Bankokällaren. Vid Vesterlånggatan hade Fahlu Grufva upphört, men Vinfatet låg qvar, kanske tillhörande vinhandlaren Langenberg, ty det låg inkrångladt mellan hans hus och upplag vid Vesterlång- och Stora Nygatan samt direktör Langes hus, der det på Brolins karta står: »här utgifvas tidningarna».
Wijnpipan i Stora Kyrkbrinken och Riddare-Huus-Källaren vid Stora Nygatan sakna vi 1771, men finna deremot Gyldene Hoppet vid Riddarhustorget, i samma hörn der Warodellska boden nu är. Svartmangatan har förlorat Pehlekahn, hvilken kanske är densamma som dragit till Brunnsbacken på Söder och ännu lefver. Deremot fans vid Skomakaregatan, hörnet af Tyska brinken, den gamla källaren Leyonet (Gyllene Lejonet eller Tyska Lejonet) hvilken omtalas redan i början af 1600-talet och egde bestånd ända in i vår tid. I slutet af 1700-talet fanns ännu en källare vid Skomakaregatan, till venster från Stortorget, och kallades Welt.
- ↑ Så benämda, ehuru de sannolikt aldrig legat i källarvåningarna, utan i husens bottenvåningar, äfven om de haft sitt vinupplag i källrarne.
- ↑ J. G. Carlén uppger, på hvad grund säger han icke, att Dufvan vid Vesterlånggatan skulle, under namn af Munkens källare, hafva haft sin plats i samma hus allt sedan 1640. Visst är dock, att källaren Dufvan på 1720-talet låg icke vid Vester- utan Österlånggatan.
