Nästa strofer äro fulla af lika dyrbara upplysningar:
Här Sjungs stekta Harar och wäl Jödda Swin
En Domare-dants wi begynna,
Wi skrämma bort Juten, för wattn bruks win
Ej någon får bruka okynne,
Herr leker Herr Bollerman, Bollermans dräng,
Här tillreds Här bjudes till Sisslas Barnsäng
Stek nappas dock med ett gladt lynne.
Hwem war som på understohln rodnade nu,
Förargades öfwer ett under,
I leken får tålas allting kjära du,
Om glädjen skall eljest bli Sunder;
Här leks Simon Selle och Smide med mer,
Och de Stolta nunnor man kommande ser,
Samt flera rätt löjliga Funder.
Minuetten och Polskan, Qwarndansen går kiäkt,
Och spelmännen supa och spela.
Min sköna hon dansar förträffelig täkt,
Blott de som slå Tacten ej fela,
De gamla nu sitta wid bordet i glam,
Då ungdomens äfwentyr ock kommer fram,
De dricka och plägningen dela“.
Kusen och Kakan äro ännu temligen apokryfiska. Om Kusen skrifver Ihre i sitt Glossarium: »Kuse = Kalf. Häraf kallas Julkuse ett bröd som, enligt gammal sed, gafs en sådan form och helgades åt förfädrens gudar . . .» Att kalfvens form undergått utveckling och numera försvunnit synes af ofvanstående moderniserade figur.
Törhända äro Nisse och Nasse och Kalfven och Grisen, hvilka alla hängas i trädet, hedniska minnesmärken från stora juloffret, då offret hängdes i träd — kanske också icke!
Att Kusen haft ett annat utseende 1819 framgår af ett ställe i en liten skrift kallad »Julkusen eller Mågarne» utgifven i Stockholm nämda år. Der omtalas nämligen: »Den härliga Julkusen med sina
