smärre Lustresor i Mälaren blifwa tillfredsställde mot erläggande af
1 Rdr B:ko Personen.
Samuel Owen.
Detta är annonsen om den första publika ångbåtsresa i Sverige. Denna första för persontrafik bestämda ångaren hette Amphitrite. Fartyget var 65 fot långt och 20 fot bredt, och ehuru maskinen hade blott fyra hästars kraft, kunde det likväl herbergera ända till 182 passagerare. Vesteråsresan gick emellertid för sig utan alltför stora olägenheter. Maskinen stannade blott en gång under vägen och då af den naturliga orsaken, att ett vedträ fallit ner mellan svänghjulet och sidan. Året derpå var Amphitrite ute vid Södertelge kanals öppnande. På hemvägen i mörkret satte ångaren på grund i Lina-sundet, men kom flott medelst rodd. På Björkfjärden stack upp en storm, så att fartyget fick slaksida, hvarigenom hände, att ena hjulet arbetade i djupet, under det att det andra snurrade i luften. Men det gick ändå!
År 1821 hade samma båt en fatal resa till Upsala. Den satte på en lerbank vid Stäket, kom flott efter 2½ timmes arbete, men gick ånyo fast vid Flottsund, der den blef sittande. Stor vardt uppståndelsen bland passagerarne. Damerna fingo inqvartera sig i gårdarne omkring, och herrarne vandrade in till Upsala. Ryktet om det förfärliga skeppsbrottet gick till Stockholm i förstoring och väckte allmän uppståndelse, tills allt blef förklaradt.
Emellertid var ångbåtsfarten med stora svårigheter öppnad, men mycket af det idylliska i jaktresorna satt ännu qvar.[1] Då Norrköpingsborna år 1821 skaffade sig egen ångbåt, höll en resa från Norrköping till Stockholm i från tisdagsmorgon till torsdagseftermiddag. Första natten tillbragtes i Nyköpings skärgård, den andra i Södertelge kanal. Då vädret var vackert, stod största delen af dagen en bål på fönsterkappen, omgifven af glas och sångare. Under det att ved intogs, vanligen två gånger om dagen, fick man gå i land och leka i det gröna.
Stundom företogos verkliga strandhugg i småstäderna, såsom då ångfartyget Norrköping en afton lade till i Södertelje och hvarom vår källa i Tidskrift för Sjöväsendet berättar. Ett bröllop firades i staden, och dit tågade passagerarne som till största delen utgjordes af studenter. Brudens far, som var glasmästare, höll god min och inbjöd den objudna skaran samt fägnade den grundligen med mat och dryck. För att visa sin erkänsla för bekommen traktering slogo
- ↑ Tidskrift för Sjöväsendet, 1864.
