Kap. XV.
Slangord och Bångmål.
Gatans språk. — Skolgossespråk. — Flera slag af rotvälska. — Fängelsespråk. — Ziguenarmål. — Vestgötamål. — Sotarnes, målarlärlingarnes och skomakargossarnes hvisslingar. —
Alla stora städer hafva uttryck, som motsvara det engelska slang, något som är framkalladt af de lägre klassernas behof af att gifva luft åt sådana föreställningar dem de bildade sakna eller hvilka dessa söka uttrycka genom mera fina vändningar, omskrifningar, anspelningar o. s. v.
Öfver Stockholms »slang» äro ännu icke upprättade ordlistor såsom i andra land, dels derför, att ämnet icke lockar till behandling genom den risk det medför att bli misstänkt för förtrolig beröring med utöfvarne af konsten, dels genom svårigheten att få något meddelande af de misstänksamma uppfinnarne, dels vidare derför, att en sådan uppteckning icke skulle vara af art att kunna återgifvas.
Vi hafva till vårt förfogande en lista på 600 slangord upptecknade bland hufvudstadens sjåare, handtverkare, sjömän och gatans arbetare.[1] De äro dock till största delen af den art, att de icke kunna tryckas. Emellertid kunna de klassificeras och befinnas vid undersökning till större delen innehålla förklenande tillmälen i allmänhet samt öknamn på yrken. Dessa senare äro de enda som visa några spår af fyndighet och hafva derför också stigit något högre, så att de kommit till de bildade klassernas kunskap. Vi skola våga försöket och återgifva några få af de minst harmfulla, om ock nyttan af deras bevarande kan synas tvifvelaktig:
Snutgjutare, spanmålsförderfvare (bagare); Fläskapotekare, sillstrypare (hökare); Bordstudsare (skräddare); Särkmätare (lärftskrämare); Nötknäppare (slagtare); Pillertrillare (apotekare); Morotsvarfvare (trädgårdsmästare); Träförädlare (snickare); Kalfskinnsplågare (trumslagare).
- ↑ Meddelade och samlade af kapten Ludvig Ahlström.
