Hoppa till innehållet

Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/561

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
543
SÄGNER OCH SKROCK

länge till dess bullret ungefär efter 14 dagars förlopp kort före julhögtiden tog en ända.

————

Det hus som ligger i hörnet af Sankt Paulsgatan och Bellmansgatan och som i Dahlbergs Svecia betecknas såsom Palatium illustr. Dom. van der Noot,[1] har ansetts som ett spökhus, och skall ursprungligen hafva egts af — den Sköna Melusina, hvars bild (tvenne tritoner) synes i frontispicen. Huset har sedermera tillhört drottning Christina (hvilken, om man skulle tro folksägnerna, egt alla gamla hus i Stockholm). Der i huset fins eller fans ett rum som ingen vågat öppna, ty der har den Sköna Melusina haft sitt bad.

————

Wittingh omtalar i »Jakobs Minne» följande historia: På slutet af 1600-talet fans en flicka som brukade hemta vatten ur brunnen på Johannis kyrkogård. Hennes bekanta hade lofvat att skrämma henne, och då hon en gång såg en hvitklädd skepnad bak om kyrkogårdsporten, ryckte hon åt sig det hvita skynket och sprang hem. Om natten vaknade flickan af en röst som ropade: »Gif mig mitt linne.» Plagget blef återburet, men kom flera gånger igen, och flickan oroades af samma rop hvarje natt tills hon sjelf återstälde det bakom kyrkogårdsporten. Men då hon skulle gå hem derifrån, sjuknade hon och afled strax derpå.

————

Bland den mängd skrock som frodats i gamla Stockholm anföra vi för öfrigt såsom exempel endast följande:

När ett barn mister en tand, skall det kasta den i elden och säga:

Gud gifve mig en bentand
För en gulltand.

————

Man skall aldrig vagga tomning, ty då dör barnet.

————

Barn få icke plocka blommor på grafven, ty då få de mask i fingrarna.

————

  1. Samma hus såldes af öfverste van der Noots arfvingar till holländska sändebudet H. W. Rumpf, som lät försköna det och göra en stor tillbyggnad, i hvilken holländska reformerta kyrkan inreddes. Efter denne Rumpfs död beboddes det af hans bror Carl Rumpf och, 1752, af Marteville, bägge holländska sändebud. Den sist nämde köpte huset och sålde det, 1757, till holländska reformerta församlingen i Stockholm. Egendomen har sedan gått genom flera händer, varit tobaksfabrik, inrymt Deléenska boktryckeriet o. s. v.; har n:o 21 vid S:t Paulsgatan.