hvilans sista tilllyktsort — kyrkogården. En skarpsynt och lärd zoolog har iakttagit 30 arter fåglar på Clara kyrkogård och bland dem äfven sjelfva göken. Detta dock för 25 år sedan. För lika länge sedan hörde och såg den som skrifver detta den eljes skygga fågeln i egendomen 25 Stora Gråbergsgatan.
⁎
I alla tider har Norrström varit en kär zoologisk observationsplats för stockholmarne. År 1546, berättar Rüdling efter Messenius och Tegel, lät sig en faselig stor hafsfisk dageligen en lång tid se på Stockholms ström, hvilken på hufvudet snöhvit, men eljest öfver allt kolsvart var och med sitt frustande vågorna så högt i vädret dref, att alla åskådare deröfver förskräcktes. Om det var en tumlare eller en sjel torde numera vara svårt att afgöra. Samme Messenius berättar också om att en hval visat sig en gång i strömmen.
Nu mera fångas mest nors i strömmen; för länge sedan lär man hafva tagit lax utanför norra slagtarhuset, der nationalmuseum nu står, och ålkistor voro mycket i bruk, dock än mer i Söderström.
⁎
Bland bostädernas obehag har råttan räknats ända från gamla tider. Svarta råttan är så gammal som Björkö, der dess lemningar finnas i jorden. Bruna råttan är deremot en senare invandrare, som först inkom i slutet af förra århundradet.
Kakerlackan (Blatta orientalis) är en österländing, kanske till och med en kines. Man kan säga året när den kom in. År 1745 strandade Ostindiska kompaniets hemvändande fartyg Göteborg utanför Elfsborgs fästning. Lasten, som bestod af té, bergades och torkades i Göteborgs bakugnar. Men efter den betan var kakerlackan naturaliserad svensk och särskildt alla bagares förtviflan.
———♦———
