sannolikt ej heller alltid så noga på saken. De många afskrädeshögarne voro »gefundenes Fressen» för stadens husdjur och i synnerhet stadens svin, hvilka gingo fritt omkring på gatorna. Då dessa djur vordo allt för närgångna, utfärdades påbud om deras instängande, men påbuden efterlefdes aldrig ordentligt och föllo snart i glömskan, det ena efter det andra.
Så såg det ut i alla städer i Norden, och likväl påstods gamla Stockholm visst icke vara sämst. En främling, Samuel Kiechel, som reste här i slutet af 1500-talet, var nog artig att påstå, det Stockholm bildade ett hederligt undantag från det allmänna svineriet, men vi frukta, att artigheten icke var grundad på verkliga förhållandet, ty under hela 1600-talet gingo svin omkring på gatorna och huserade jemte andra kreatur fritt på kyrkogårdarne. Derför varnades 1633 alla att insläppa deras boskap, svin och osjäliga kreatur in på Clara kyrkogård »ther theras afsomnade liggia, hwilket är en Styggelse och förbudet både af Gudh och Menniskor». Hvarje sådant kreatur skulle anhållas och egaren böta 2 riksdaler för en oxe, ko eller häst. Ett ungt svin slapp med en fjerdedels riksdaler, liksom ett får, men för ett halfvuxet svin måste egaren böta en half riksdaler och för ett gammalt svin en hel.
Magistraten uttryckte den förhoppning, att alla rättsinniga »härutinnan theras Christeliga lydnad och benägenhet bewijsa til Guds Heliga Ords och Templets befordran, förutan någon twång eller Buller wälwilligen denna Stadga holla och efterkomma. Besinnandes det sådant länder Guds namn til ähro, hans huus til upbyggelse och dem sielfwa til theras Siäls wälfärd och nytta». Dokumentet är undertecknadt af samtlige borgmästare och råd med kyrkovärdarna och sexmännen i St. Clara.
Detta var dock på en af malmarne och på en särskild plats, och man kunde tvifla på, att svinen gingo omkring på gatorna i den inre staden. Det senare var dock fallet ej blott 70 år före nyss nämda förordning, då på allmän rådstuga förhandlades »om the monge svin som her huus i staden är» och om den svåra stanken som på sommaren orsakade en svår sjukdom, utan äfven långt efter förbudet mot kreatursbetet på Clara kyrkogård. År 1657 utgafs ett af fruktan för pesten framkalladt påbud om svin, hundars och kattors afskaffande af gator och gränder i staden. År 1681 utfärdades varning till dem som hafva antingen i staden eller på malmarne sina svin kringlöpande. Denna varning hjelpte dock så föga, att blott två år derefter måste ett nytt förbud offentliggöras, emedan svinen då gingo »i stor myckenhet omkring på gatorna, och det icke allenast otjenligt, utan ock för sjukdomar och andra
