Denna allmänna gatulysning tog sin början den 20 September 1749, och så dåligt de äldsta lyktorna än fylde sin uppgift, bidrogo de utan tvifvel att minska osäkerheten på Stockholms gator och underlätta polismyndigheternas försök att införa en bättre ordning.
Efter halft annat årtionde öfverlemnades lykttändningen till en entreprenör, en kapten Groth, hvilken skulle hålla upplysning på gatorna mot att husegarne för hvarje lykta till honom årligen betalade 33 dal. kmt, af hvilka 18 skulle erläggas innan den 11 December och 15 innan nämde månads slut, så framt husegarne ville undvika utmätning. Groths »privilegium exclusivum» på lykttändningen upphäfdes dock 1766, och lyshållningen öfverlemnades tills vidare åt husegarne sjelfva.
Under åttio år vägledde stockholmarne sig nödtorfteligen vid det knappa skenet af de små s. k. »katt»- eller »vargögonen», de eländiga lyktor som än af husegarne, än af dertill antagna entreprenörer höllos lysande. Det behöfdes mer än fyratio år innan Argands uppfinning hittade vägen till vår hufvudstad. Redan på 1780-talet hade nämligen schweizaren Argand i London infört lampor, i hvilka de runda vekarne voro utbytta mot cirkelformiga, ihåliga, vid hvilkas antändande luftens syrgas på en gång utifrån och inifrån närer lågan. Först i slutet af 1820-talet började man i Stockholm använda sådana lampor. De första funnos, vintern 1827—28, vid kungl. slottet, mynthuset och brandförsäkringskontorets hus vid Mynttorget, rådhuset, jernkontorets hus vid Stora Nygatan, posten och banken samt vid kammarherren Schinkels hus vid Kornhamn, bleckslagaren Klemmings vid Drottninggatan och några få andra hus. De väckte ofantligt uppseende, och stadens invånare ströfvade omkring hvarje afton för att betrakta de stora lyktor, i hvilka dessa lampor voro inneslutna och som äfven i prydligt utseende hade företräde framför de gamla »kattögonen». Efter ett par år antogos de till allmänt bruk, men de gamla lyktorna behöllos dock fortfarande i den inre stadens gränder samt på aflägsna delar af malmarne, fästa vid husväggarne, under det de argandska lyktorna sväfvade midt öfver gatorna.
Flere år före de argandska lyktornas införande i Stockholm hade man i utlandet börjat göra försök med gaslysning. I Stockholms Dagblad i December 1824 meddelas, att enligt ett bref från Lyon af den 24 November s. å. hade man der genom smärre försök hunnit öfvertyga sig om nyttan af gaslysningen, och två särskilda bolag hade erbjudit sig att besörja hela stadens lyshållning. Ungefär samtidigt eller kanske något förut hade ett gaskompani i London inkommit med anbud att öfvertaga lyshållningen i Stockholm. Kostnaden för gasverks anläggande och rörs utsträckande till alla
