Dermed hade polisens bemödanden för ordningens upprätthållande betydligt underlättats, och en god del af det gamla, oordentliga och osäkra Stockholm var för alltid försvunnet.
⁎
Om polisen, vare sig den utöfvades af regeringen sjelf eller af stadens magistrat, då och då måste tänka på gatornas upplysning, så tyckes hon alldeles icke hafva bekymrat sig om tillgången af dugligt dricksvatten. Detta var otvifvelaktigt ganska dåligt i stadens äldre tider, och man undvek också att begagna sig deraf annat än i nödfall. Man drack öl så länge man kunde köpa något eller sjelf brygga det.
Allmänna brunnar som innehålla godt dricksvatten, yttrade en sakkunnig person för icke längre än några och femtio år sedan,[1] finnes allt för få, och knappt någon på Kungsholmen, Ladugårdslandet eller Djurgården. Att förhållandet icke var bättre, men väl sämre, ännu längre till baka, finner man af många andra uppgifter.
På vattenledningar tyckes man icke hafva tänkt.[2] Brunnarne och stadens vattendrag voro de enda vattenbehållarne, och dessa voro ofta, att icke säga alltid, orenade af de många gödselupplagen, svinstiorna och ladugårdshusen på gårdarne samt af smutshögarna på gatorna. Detta var något som tyckes icke hafva angått polismyndigheterna. Endast för att vid eldsvådor hafva tillgång till vatten anbefaldes brunnars gräfvande, t. ex. i Byggnadsordningen för Stockholm 1736, men om dessa brunnar voro dugliga att lemna dricksvatten efterfrågades icke.
I medlet af 1700-talet ansågos följande brunnar hafva det bästa vattnet:[3]
Södermalmstorgs brunn (allra bäst); Lindersteds brunn i hörnet af Drottninggatan och Jacobs gränd (Nya Kungsholmsbrogatan) samt
- ↑ Professor P. G. Cederschiöld i memorial till Svenska Läkaresällskapet, 1827.
- ↑ Gustaf I:s bref till hertig Erik, dagtecknadt Wäsby den 20 Nov, 1554, angående en »öffuerlensk watukonstener benempd Jacob Essell», nämde visserligen, att denne kunde få vatten, både stillastående och rinnande, så högt man ville hafva det både uppå slott och annorstädes; men Essell sysselsatte sig dock hufvudsakligen med att pumpa vatten ur grufvor samt att med vattenkraft drifva åtskilliga verk. Hvarken denne »vattenkonstnär» eller någon annan tyckes hafva fått något uppdrag att göra vattenledningar till städer. De vattenkonster som funnos här och der i kungliga parker o. s. v., t. ex. i Kungsträdgården, hade icke något gemensamt med anskaffandet af dricksvatten.
- ↑ Vetensk. akad. handlingar 1759: Prof anstälda på åtskilliga vatten i Stockholm, af Pet. Jon. Bergius.
