sig mycket folk i gränden och trakten der omkring. Ropet Nerman hördes. Efter någon stund kom öfverståthållaren Sprengtporten till fots med en patrull af 10 eller 12 man och vände sig på ett mycket vänligt sätt till de närvarande med frågan, hvad de ville. De tillfrågade yrkade på patrullens aflägsnande. Öfverståthållaren skickade då undan patrullen och förestälde i artiga ordalag de kringstående nödvändigheten att skiljas. Då hurrade mängden och ropade: lefve öfverståthållaren!
Också kommendanten Dævel infann sig, till häst, samt talade vänligt till folket, som besvarade den mycket populäre, gamle militärens ord med ett dundrande: lefve kommendanten! Men de ropande skingrade sig dock icke genast. Efter en stund satte de sig i rörelse till Stadshuset, der Crusenstolpe hölls häktad. Under sång och skrik gick tåget öfver Norrbro och Skeppsbron och växte oupphörligt under vägen, så att mängden sedan fylde Peter Myndes backe, utanför Stadshusets södra sida, och snart räckte långt uppåt Götgatan.
Fönstret till Crusenstolpes fängelserum låg åt nyss nämde backe. Folket skrek: Rättvisa åt Crusenstolpe! Lefve Crusenstolpe! Öppna fönstret! Men fönstret öppnades icke, och gardinen fortfor att vara nedfäld. Efter en stund skingrades mängden. En del gick till baka till Ålandsgränd och slog in fönsterna i Nermans våning. En annan del begaf sig till Clara Norra Kyrkgata, der Hartmansdorff hade bott.
En bataljon af hvardera fotgardet, en afdelning af lifgardet till häst och ett batteri kanoner beordrades på natten att marschera upp till slottet, som de omringade och hvars portar stängdes. Dagen derpå bevakades ingångarne till slottet, som ej uppläts för allmänheten. Kanoner stäldes på Skeppsbron nedanför Logården, och på Carl XIII:s torg, ned åt strömmen, syntes lifregements-dragoner. Kanonjollar lade ut från Skeppsholmen. Staden var i fullkomligt belägringstillstånd, och jäsningen i sinnena tycktes ej så snart vilja lägga sig, synnerligen som både polis och garnison aldrig tvekade att skrida till våldsamheter. Hästgardisterna höggo gerna in på folket, och detta hatade dem af »hjertans lust».
En månad efter domens afkunnande skulle Crusenstolpe föras till Vaxholms fästning. Folkmassor samlade sig, den 19 Juli, aftonen före affärden åter utanför Stadshuset, der stormiga uppträden föreföllo (fig. 213). Militär uppträdde å nyo, sköt skarpt på folket, sårade flera och dödade ett par personer. Bland de senare var en ung boktryckarlärling, G. E. Norman, hvars öde mycket beklagades, emedan han alldeles icke deltagit i oroligheterna, utan råkade tillfällighetsvis ut för en dödande kula.
Emellertid affördes Crusenstolpe dagen derefter från Stadshuset utan att vidare oroligheter då visade sig. Stadshuset omgafs redan
