Det var »Berserkagången hos Malmens», som besjöngs i åtskilliga visor, utgjorde föremål för vidlyftiga polisundersökningar och länge delade Stockholms samhälle i två läger, det militära och det civila. Men slutligen glömdes äfven den striden.
Upplopp hördes åter icke af förr än 1848, det stora revolutionsåret i Europa. Fem tusen medborgare samlas i afton på Brunkeberg. Lefve reformen! Allmän valrätt! Det var hvad man läste på en proklamation som fans uppslagen på några gathörn lördagsmorgonen den 18 Mars. I allmänhet skrattade man åt den proklamationen, och det var endast några revolutionsskrämda som sågo betänkliga ut och anklagade representationsreformens vänner för att underhålla en upprorisk stämning i hufvudstaden. Allt var lugnt, men det var dock kanske lifligare i staden än vanligt. Reformvännernas sällskap skulle hafva en »bankett» i De la Croix’ salong vid Brunkebergstorg. Anteckningslista hade varit utlagd i magister Bagges bokhandel. Om den tillställningen talades mycket, dels för, dels mot. Redan på middagen syntes mycket folk i rörelse, och grupper stodo här och der i hörnen, samtalande dels om representationsreformen, dels om underrättelser från franska republiken, då ännu icke en månad gammal, dels kanske också om helt likgiltiga föremål, men som af polisen ansågos farliga nog.
