par röster som tala i något mildare ton. En, hvars tolk är en liten bok från 1819, yttrar sig i följande ordalag:
»Der infinner sig en otrolig mängd af folk af särskilda klasser, dels för att roa sig, dels för att offra, och den öfriga mängden för att vara åskådare. Unga flickor och gossar dansa och sjunga och betala spelmännen; ungt folk af båda könen, som är mer civiliseradt, anställa kurtiser, och de äldre hemta sig ett glas vatten, under det de kasta en vitten, en knappnål eller (om det är en ung enerverad och städad yngling) en hårlock af en vacker flicka i vattenränniln. Man tror detta vara ett förträffligt recept mot alla sjukdomar följande året».
I sammanhang med trefaldighetsfesten måste vi något uppehålla | oss vid Uggelviksbalerne, d. v. s. icke de vilda, bacchantiska danserna omkring källan, utan de som höllos på annat ställe, men stodo i samband med denna källa och det folklif hon framkallat. Dessa baler skulle föreställa brunnsbaler, men de tyckas hafva varit af helt annat slag än de verkliga stockholmska brunnsbalerne, hvarför vi inpassa dem här bredvid trefaldighetsnatten, dit de väl rättast hörde.
Uggelvikskällan har en gång försökt att göra sig till en riktig brunnsinrättning. Om också krafterna fattas, är ju sjelfva viljan likväl lofvärd. Minnet deraf hade dock kanske snart varit utplånadt, om icke ännu funnes i behåll några småskrifter från den tiden hvilka innehålla en och annan upplysning i ämnet. Främst bland dessa skrifter böra vi kanske nämna »Uggelviks Balen. Sann händelse». Andra upplagan. Stockholm. Marqvardska Tryckeriet. 1814. Det är ett slags roman i fyra delar på till samman 238 sidor i oktav, såsom J. E. Rydqvist med skäl anmärker i alla hänseenden ömklig samt en misslyckad härmning af Cederborghs berättelser »Uno von Trasenberg» och »Ottar Tralling» — och likväl på sitt sätt bidragande till tidsskildringen.
Dernäst har man »Majken Munters skugga till författaren af Uggelviksbalen eller et litet dock välment Nyårsoffer åt bemälde Auktors moralsatiriska snille». Tryckt i samma boktryckeri som den föregående, år 1814.
Vidare: »Offer-Festen vid Uggelviks Hälsokälla, Pendant till Uggelviksbalen». Stockholm, tryckt hos Carl Nyberg 1819, också en »roman», men på endast 35 sidor.
De s. k. »brunnsbalerne» höllos på Claes på Hörnet, det bekanta värdshuset vid hörnet af Stora Surbrunns- och Roslagstullsgatorna.[1]
- ↑ Enligt allmänt gängse sägen skall värdshuset hafva öppnats af kyparen Claes —
tillnamnet okändt — hvilken förut varit i tjenst hos källarmästaren Ingemar Frodbom,
som egde den längre fram vid Roslagstullgatan liggande egendom hvilken efter honom
fick namnet Ingemarshof. Af sin stora egendom afstod Frodbom åt nyss nämde
kypare ett litet hörn vid Surbrunnsgatan, och stället kallades derför Claes på Hörnet.
Detta under lång tid mycket besökta värdshus låg vid Surbrunnsgatans norra sida
och icke vid det södra hörnet, der en krog med samma namn funnits under
senare tider.
En Ingemar Frodboms enka höll på 1720-talet den bekanta källaren Kasten-Håf vid Norr-Malms (Gustaf Adolfs) torg.
