18
livligt skämt eller intressanta debatter satt hon tyst och sluten, svarade på varje tilltal med trötta leenden och frånvarande svar. Mitt i ett samkväm kunde jag ertappa mig själv med, att jag satt och betraktade henne, och när jag då mötte hennes blick, vilken syntes bedja mig om att föra henne hem, kände jag, hur energien frös bort i mitt väsen, orden stelnade på min tunga, och jag förstod blott, att den värld, som måste vara min, kunde aldrig bliva hennes. Hon gick utanför den, om hon ock kväll efter kväll följt mig i samkväm med de människor vilka jag ej kunde umbära, om jag ej ville begrava mig själv.
Vad hjälpte det mig, om hon, när vi blevo ensamma, med ett uttryck av lycka, som ibland gjorde mig helt varm om hjärtat, smög sig tätt intill mig och sade: »Nu är jag ensam med dig. Nu få vi gå hem»? Vad hjälpte det mig, om jag kände, hur hennes känslor levde kvar med samma intensitet som förr, att hon älskade mig högre än allt annat på jorden? Hon älskade mig, så som hon kunde älska. Men hon älskade mig ej så högt, att hon för min skull kunde bryta igenom skalet av sin egen natur
