33
kommer av ungdomens behov att berusa sig med tankar, och orden flögo oss emellan med en lätthet, som om de ägt vingar. När vi suttit inne till midnatt, gingo vi ut, följde den långa, raka Flusterpromenaden, vände tillbaka uppför Karolinabacken, stannade på sluttningen utanför slottet och sågo horisonten vidgas över den vackra Uppsalaslätten, där generationers drömmar svävat kring de små kyrktornen och hejdats av skogens och höjdernas buktiga linje. Vi stodo här uppe länge, innan vi gingo därifrån, och när vi till sist skildes, hade jag ej sällan den obehagliga förnimmelsen, att min kamrat fäst en helt annan vikt vid dessa samkväm, än som var möjligt för mig. Han blev rent av tårögd, när vi sade varandra farväl, och hans känslighet gjorde mig på en gång varm och irriterad.
Men varför skall jag tänka på allt detta? Varför skall jag vända åter till minnen, vilka länge sedan äro förbi? Den ena människan går sin väg i livet, och den andra går sin. Vi mötas tillfälligtvis, för att hjälpa varandra att fördriva några av de ögonblick, då ensam-
2. — Gamla brev.
