55
sökningar skedde för syn skull, jag visste det mycket väl, och jag stannade till sist framför dörren, som ledde till den tomma våningen, vilken en gång varit mitt hem. Jag hade ju nu kommit in i maj, och på veckor hade jag ej ens tänkt på denna våning, vars dörr jag själv stängt en afton i april. Den hade funnits bredvid mig stängd och öde, och inga röster därifrån hade förmått mig att öppna dörren ditin och gå fram genom de tomma rummen. De voro ju så tomma för mig, att de ej ens gömde på minnen. Nu föreföll det mig plötsligt, som om jag lämnat kvar därinne hela mitt liv för att därutanför begrava mig själv. Och jag visste alldeles bestämt, att därinifrån hade den suck kommit, som väckt mig, eller som jag hört, när jag vaknade.
Om det hade gällt mitt liv, skulle jag dock icke hava vågat att gå dit in. Obeslutsam om, vad jag skulle göra, tog jag en bok och försökte att fördjupa mig i dess innehåll. Men det var mig naturligtvis omöjligt att läsa, och plötsligt hörde jag åter denna djupa suck, som nyss hade förskräckt mig. Den var denna gång så tydlig, att jag ej ens hann försöka att be-
