Hoppa till innehållet

Sida:Gamla brev (1912).djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

63

att kläda av mig för att gå till sängs. Jag tog ett tag i den förfärliga dörren för att övertyga mig om, att den nu verkligen var stängd. Därefter satte jag mig halvklädd ned och försökte tänka över aftonens händelser. Men ingenting kunde jag förklara, det hela syntes mig hundra gånger mera underbart, hemskt och otroligt, än om min fantasi blivit verklighet, och min hustrus vålnad verkligen kommit mig till mötes. Jag vågade ej släcka lampan, ställde den endast ett stycke bakom min huvudgärd, så att skenet ej skulle falla mig i ansiktet, gick därefter till sängs och somnade, nästan ögonblickligen, som om jag varit uttröttad av ansträngande kroppsarbete.

En oredig massa drömmar måtte hava stört min sömn. Ty jag vaknade upp ett par gånger av ljud, vilka läto, som om jag själv jämrat mig i sömnen. Men lika hastigt som jag vaknade, somnade jag in igen i en tung, dvallik slummer, och när jag slutligen på allvar slog upp ögonen, skedde det med en besynnerlig blandad förnimmelse. Jag tyckte att något tungt tryckte mig till jorden, så att jag segnade ned; och på samma gång kände jag närvaron av min