93
Det var, kan jag säga, egentligen när jag första gången fick klart för mig allt vad jag offrat, som mitt lidande började. Tänk dig, att aldrig, aldrig ens i mina hemligaste tankar, hade det förut fallit mig in, att, om denna lilla flicka ej kommit i min väg, skulle hela mitt liv hava varit ett annat. Aldrig ens i mina drömmar hade jag gjort det enkla räkneexperiment, som låg uti att tänka efter, vad hon vunnit, och vad jag förlorat genom vårt äktenskap. Det hade aldrig fallit mig in, förrän den dag kom, då vi stodo som främmande för varandra och min syn blev klar. Du kan inte tro, hur klar den blev.
I början, när vi hade kommit hit ned, märkte jag ingenting. Vi hade ett litet trevligt hem, och vi började så smått att umgås med mina kamrater. Jag trivdes med dem, och jag trivdes med mitt arbete i skolan. Det finns ingenting, vilket i början känns så välgörande, som ett ordnat arbete på klockslag känns för den, vilken hela sitt liv fört den överretade existens som ligger i att syssla med fritt andligt arbete. Jag antager, att du någon gång i ditt liv erfarit detsamma. För mig blev det klart,
