163
jag icke går honom i förväg i ett ärende som skulle förekomma honom afundsvärdt.
— Håll, furstinna! Ni kan icke sjelf tänka hvad ni säger! Ni kan det ej; ty, hvilken vore då den sanna kärlekens kraft? Nej, ni trampar denna heliga makt under fötterna för att få drifva ert gäckeri till slut med ett hjerta det ni — afundas! Jag har bedragit mig då jag trodde er ädel och i stånd att glömma smärtan al en sårad stolthet. Ni är grym och barbarisk! Ni ser att ingen illusion mer förbländar mig, rörande er, och det kan vara er en säker borgen, att ni hädanefter icke mer skall behöfva frukta att finna er besvärad af någon bön från mina läppar.
Med dessa ord lemnade Ingeborg Natalia. Det sista hoppet var släckt, hon hade ingenting mer att försöka.
Under det hon passerade den långa fil af rum, inom hvilken Natalias budoir låg, öfverfölls hon af en oändlig smärta. Med den bittra förtrytelse, som det nyssnämnda bemötandet uppväckt, försvann också den spänstighet som uppehållit henne, och hon kände sina knän svigta och tårarne skölja sina kinder. I denna belägenhet nedsjönk hon på en stol, i en af de yttre salarne, då dörren öppnades och Natalias man sågs inträda.
Vid Ingeborgs åsyn stannade han, betraktade och igenkände henne, hvarpå han gick emot henne och sade:
— Tillåt mig fråga om ni kommer från min hustru, eller om ni här väntar på att blifva införd till henne.
— Jag kommer från furstinnan, och ber er ursäkta att jag ett ögenblick fördröjt mig här! Jag skall genast… — Och med dessa ord uppreste hon sig, och gjorde en helsning för att gå.
— För Guds skuld! — sade Alexander. — Låt mig icke störa er! Jag hoppas att ni icke här funnit skäl till den smärta hvaraf ni tycks lida?
Ingeborg suckade.
— Ni svarar icke! Skulle Nata…?
— Min furste, jag går härifrån med ett hopp mindre än jag kom hit. Det är bittert emedan det var det sista. Förlåt derför mina tårar!
— Och ni skulle hafva förlorat det här? Natalia… skulle min hustru hafva beröfvat er det?
— Jag anklagar ingen. Tillåt mig gå!
— Ni äger er frihet! Men, min fru, ni misskänner det deltagande som här talar till er. Skulle ni kunna finna mig värd ert förtroende?
