12
bättre derför, att det skulle kunna locka mig att falla för dess retelse?
— Men har icke Gud sjelf gifvit oss exempel af det enväldiga regeringssättets rättmätighet, i det han ensam styrer hela verlden?
— Nu är ni rent förb—d, kapten! utbrast pastorn, som i fältlifvet lärt sig att icke så noga väga på en ed — Det är som sig bör för Gud, just emedan han är Gud. Men har ni icke så pass qvar i minnet af er första religionshistoria, att ni vet, att det just var menniskans öfverdådiga begär att likna honom, som blef skulden till hennes förderf?
— Utan alla bibliska exempel och bevisningsgrunder, hvarpå jag naturligtvis måste komma till korta med er, säger oss sjelfva sunda förnuftet, att ju större makt monarken har, ju lättare kan han verkställa de planer som hans snille, hans hjerta och hans kärlek till sitt folk ingifva honom…
— Men också dem som föreskrifvas af hans fel och svagheter, afbröt Hysing. Låtom oss komma i håg att han är menniska, menniska såsom ni och jag. Detta ord, min vän, inbegriper en inskränkning i fullkomlighetens förmögenheter och egenskaper, som borde finna sig bittert parodierad genom en obehindrad makt att visa sig i sina naturliga dimensioner.
— Vet ni hvad, min kära pastor, om jag vore i vår konungs ställe, skulle jag i detta ögonblick använda min makt för att — afsätta er.
— Afsätta mig? — utropade Hysing, spratt upp och ställde sig i en nästan hotande ställning emot Stael von Holstein — Afsätta mig, säger ni! Och hvarför? För det jag vågar hysa en öfvertygelse, den jag kan försvara med Guds ord, i trots af menniskors irringar? Ha, ni ville kanhända att jag skulle vara prest för att smeka de sednare och förråda den förre.
— Bevare mig Gud! Det är icke från ert prestembete, det är från er befattning af Kung Carls olycksprofet jag ville entlediga er.
— Kung Carls olycksprofet, — upprepade Hysing med ett blidkadt och leende ansigte — Det är sannt, att jag icke älskar envåldsmakten, emedan jag ifrån min barndom hört den fördömmas såsom skadlig och olycksbringande, och min egen eftertanke säger mig att den är naturvidrig bland menniskor, skapade af samma kött och blod; men icke har jag derför profeterat olycka åt konungen? Skulle jag verkligen våga mig på djupet som profet, så…
