GEORGICA
Första sången
Vad som en önskad skörd befrämjar och under vad stjärnor
Jorden helst må plöjas och druvornas ranka vid almen
Bindas; vad vård bör ges åt fåren och nötkreaturen,
Och på vad sätt de sparsamma bina sin idoghet öva,
Ämnet, Mecenas, är för min sång. Men ni, o naturens
Eviga ljus, som på fästet regeren det välvande året,
Liber och blida Ceres! Om jorden Kaoniens ollon
Genom er gunst bytt ut mot de näringsgivande axen,
Och akeloiska bägaren mängt med saften av druvan;
10Ni, jämväl som bygdernas folk närvarande skydden,
Fauner och ni, dryadiska mör, församlens omkring mig!
Edra föräringar sjunger jag. Nalkas mig även Neptunus,
Som med ett mäktigt slag av din treudd kallat ur jorden
Hästen i modigt språng! Och lundernas älskare, du som
Bette på Ceas vall trehundra glänsande stutar!
Lämna jämväl, o du, Lycei skogar din hembygd,
Fårens väktare Pan! Om Menali höjder du älskar,
Kom tegeeiska gud, med gunst! Och Minerva, som uppfann
Oljans träd; och yngling, som skapte den billade plogen!
20Och med din späda cypress, uppryckt från roten, Sylvanus!
Kommen, gudar och alla gudinnor som tegarne hägnen,
Ni som bevaren vid liv de växter som alstra sig själva,
Och ni som ymniga regn till de sådda skicken ur molnen!
Komme och du, som det ej är känt, i vad gille av gudar,
Cesar, dig ägnas ett rum: om vården av staden och landet
Fäster ditt val; om du, grödans och väderskiftenas herre,
Önskar av jorden att hyllas, bekrönt av moderlig myrten;
Eller om hellre du går, att det obegränsade havets
Spira föra och dyrkas som gud av seglande sjömän,
30Köpt av Tetis till måg med offer av alla dess böljor,
Sträckande även din makt till Tules yttersta stränder;
