Sida:Georgica 1967.djvu/37

Även den jord, vars skog blev rov för plöjarens vrede,
När han dess lunder fällde omkull, gagnlösa i sekler,
Och med de stubbar han bröt, förstörde de åldriga nästen,
210Ur vars gömmen åt skyn husflyktiga fåglarne foro,
Denna, tillförne rå, blir fruktrik, skuren av billen.
Åter i backig mark förses av den steniga alven
Knappast med rosmarin och med lågväxt kasia bina.
Likaså skrovlig tuffsten och krita, frätt av den svarta
Snoken, påstå sig tjäna förmer än andra domäner
Ormar till ljuvlig spis och vittkringbuktade gömslen.

Jord, som en flyktig rök utdunstar och glesnade dimmor,
Fuktighet lika så lätt insuger som driver ifrån sig,
Ständigt finnes beklädd med yppigt växande grönska,
220Och från det salt är fri som fräter järnet med rosten,
Denna för almen är bäst, behängd med frodiga rankor;
Bördig jämväl för olivträd. Den lånar sig villig
Både till boskapens gagn och att billens mödor belöna.
Sådan plöjes omkring Vesevus, i Capuas rika
Bygd, och vid Clanii våg, vars flöden Acerra förödde.

Nu, hur var och en jord skall prövas, går jag att lära.
Om den är alltför fast eller lös, bör forskas med omsorg.
Gagnelig mest är den ena för säd, den andra för Backus.
Fastare, njuter den gunst av Ceres; lös, av Lyeus.
230Utse först ett passande rum, och befall att på djupet
Gräves i jorden en brunn; lägg all den mull som är uppvälvd
Åter i gropen, och låt den av foten trampas till jämnhet!
Fylles ej brunnen: din jord är lös; och för hjordar och druvor
Tjänar den bäst; men ryms däremot den icke i hålan,
Utan, när denna är full, står hopad över dess bräddar,
Vet att din jord är fast. Förvänta då hårdnade kokor,
Och bryt genom dess torviga rygg med härdiga oxar!
Jorden, i fall den av salt är smittad och bitter för smaken,
Gynnar ej frukternas växt, den tämjes aldrig av plogen.
240Druvan och äpplena där urarta och gå till försämring.
Provet är detta: hämta ifrån det rökiga taket

35