Hoppa till innehållet

Sida:Geyser.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
12 HARALD JACOBSON

Så sjunka skutor med man och allt;
men ryssen, ryssen, han tar det kallt
och ångar bort. Om han tagit fel,
stor sak, ty Ryssland än vann sitt spel
med räflist och hala orden,
och — Ryssland är störst på jorden!

⁎              ⁎

Men vågorna vid Doggers bank,
de vagga britterblod.
De få ej ro — ur deras djup
en kör med trotsigt mod
i dofva rop sig tränger upp
och växer ut till storm
och störtar in mot Englands kust
och tar i toner form.

Old England, styr du världens haf,
när Doggers bank blir brittens graf?
Kräf din »Satisfaction»! Ut på straffarfärden!
Den, som krossar Ryssland, läker hela världen!
Ryssland, det heliga, gör hvad det vill...
Ah, Albion, upp och slå till!