Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 17
Adolf Hedin.
Gammalsvensk var viljans seghet,
och rättrådigt var ditt mod.
Aldrig visste du af feghet,
djärfvast, då du ensam stod.
Fräjdigt karolinerblod!
Hvilken vapenkonst du mäktat,
och hur rik din arsenal!
Mot allt vrångt och lågt du fäktat,
aldrig dock för solden fal,
trogen jämt ditt ideal.
Kunde tungan stundom fela,
var ditt bröst dock utan svek;
ty du tänkte på det hela,
tände »brasan» ej på lek.
Skarp i ord — i hjärta vek.
Lagen, ryggen i ett rike,
höll du fri i dina dar.
Väktarvaken utan like,
gaf den svage du försvar,
och vår samvetsröst du var.
2