Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 19
På Bellmansdagen.
Du hörde en jublande harmoni,
som klang ur naturens bröst,
och så fick din luta sin melodi,
och så fick vårt vemod tröst. —
Den ton, som ej annan dödlig förnam,
den trängtande for till ditt öra fram
och biktade där
och löste i välljud tillvarons mystär.
Ej djup var din tanke, nej den var hög!
Som mullvaden ej den gick;
men högt den som lärkan klingande flög
och fångade allt i en blick.
Och versstrofen flöt så lekande käck,
så sprittande fri som yrande bäck;
och själen den var
som källan i skogen så ren och klar.
Och åter ditt minne skall firas i dag.
Men tanklöst din sångarbrand
skall hyllas med larmande dryckeslag
ånyo vid Mälarstrand.
