Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 29
Plötsligt allt blir tyst och stilla:
fram för altart Morgon går;
litet sångarhjärta vidgas,
och hvar lilja öppnad står.
Se, då lyftes upp mot himlen
gyllne kalk med ljusets flod,
lyftes solen, i hvars flöde
väller Skaparns eget blod.
Lifvets flammande mysterium
lyftes upp för jordens rund,
strömmar in i skogens sköte,
källans våg och bergets grund.
Och hvart väsens dunkel klarnar
en minut till dröm om Gud:
dröm, hvars skönhet härligt danar
doft och form och färg och ljud;
dröm, som hjärtat en gång drömde
i sin späda morgonväkt.
Lyss, det är all världens längtan —
känn dess friska morgonfläkt!
