Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 35
Så ett år — och stigen
fört ur sagans nejd
in i snöbollskrigen
och till fästningsfejd.
Preussare mot fransman,
bakom vall af is.
Och som Moltkes landsman
tar jag in — Paris.
Se'n jag stålsko pröfvar,
stödd af fadershand.
Snart jag ensam ströfvar,
och min puls får brand.
Mer och mer jag sträcker
ut på fjordens lopp —
friska farten väcker
ynglingslynnet opp...
Nu, när frost är dragen
öfver hjässans krans,
nu står vinterdagen
i en högre glans.
