Hoppa till innehållet

Sida:Geyser.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 59

Detta är Messiasvägen
för att Davidsväldet nå —
tronen, som all världen vinner,
blott på Golgatha kan stå.

Fötter, som på hafvet vandrat,
låta nu sig genomstingas.
Händer, som hvar krämpa tvingat,
låta själfva sig betvingas.
Naglad fast... Den bilden ville
ropa hvarje mörk minut:
»den, som till Mig kommer, kastar
sannerligen Jag ej ut!»

⁎              ⁎

Vår synd Guds anlet skymmer.
Hans själ af natt betäcks.
Mysterium, mysterium!
Och blixten lämnar ej sitt rum,
och molnens röst förblifver stum,
och själfva solen släcks.
Hans frid ur hjärtat rymmer.
Den Rene nu förskräcks.

Fast krossad, ormen röjer
ännu sin gamla list.