Hvar finns en ungdomsglöd så stark och ren,
att den slår ut i offerlågors sken
och helt förtär all själfvisk sinnesyra
och tänder lust att ut till räddning styra?
Med offer vinner anden blott sitt mål —
och segerrikt förr flammat bål på bål.
Men slut är kraften, som martyrer väckte,
och jorden kräfver än ett offersläkte...
Så kom då, ungdom! Här du offra skall
just det, som ungdomsmodet blir till fall:
att du ej ock en gång må slagen ligga
och, själf i kval, den starkes bistånd tigga.
Ej glädjen något hem i drufvan haft —
den bor blott i din egen röda saft!
I rankans vridning drinkarns kval du spårar,
och klasen varslar om eländets tårar...
Det är ej någon kamp för ideal
att höja tomma tal och fylld pokal.
Och kan du väl för ädel drycken kalla,
som för millioner blir till bitter galla?
Nej, ungdom! Slå din bägare i kras
och drag den fallne från hans afgrundsglas!
Gif helga löftet, fast du hån far skörda —
och du skall lyfta af de svages börda!
När af hänförelse din kind blir röd,
då bär den bättre dagars morgonglöd —
och när den unges kind så härligt glödgas,
Sida:Geyser.djvu/7
Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 7
