Hoppa till innehållet

Sida:Geyser.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
72 HARALD JACOBSON

I katakomberna.

Se San Pietro, världens underblomma,
konstens högsta tack för nådens ord!
Hon har spirat ur det gömda fromma
Hon har rötter — rötter under jord.

Under gamla Roma de sig sträcka,
och se'n länge safven gått till ro.
Men den skall ånyo världen väcka
till en blomningstid af renad tro...

Ut till katakomberna vi ila.
Munken möter. Och med tända ljus
gå vi nedåt, där martyrer hvila,
där de döda fått i klippan hus.

Träd med vördnad på de nötta stegen,
som de första kristna vandrat på!
Herrens väg de gingo, ej sin egen.
Och det gafs dem ingen annan vrå.