Sida:Gift (sv).djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 119 —

ung man med verkningslust kunde vara glad öfver att ha i sina händer.

Och likväl var det någonting helt annat, som efterhand blef honom kärare än allt; det var besöken hos fru Wenche.

Han hade ej gjort många fruntimmersbekantskaper i staden; hans affär hade från början endast fört honom i beröring med män, och nu, då han verkligen hade fått så mycket att sköta, att hans dag var fullt upptagen, fann han sig ej föranledd eller uppfordrad till att söka större umgänge än klubben och professor Løvdahls.

Men desto oftare var han hos professorns. Man hade en gång för alla sagt honom, att han var välkommen när som helst; och Mordtmann hade alla skäl att förmoda, att det var uppriktigt menadt af professorn; han var ständigt älskvärd och förekommande.

Emellertid var det ju tydligt, att det var frun han besökte, och hon märkte det sjelf. Hvarje dag mellan tolf och ett väntade hon honom till ett glas vin, som han drack, medan de pratade muntert med hvarandra en halftimmes tid.

Men när det var regn och fult väder, kom han bara till fönstret och visade henne sina nedsmutsade stöflar och sin våta kavaj, och då öfverenskoms det vanligen, att han skulle komma om qvällen.

Fru Wenche hade intagit den positionen, att hon behandlade honom litet moderligt, hvilket hon på grund af sin ställning ej hade så svårt