Hoppa till innehållet

Sida:Gift (sv).djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 146 —

glosböcker har han skrifvit med stora bokstäfver: »A. L. är den största hjelte, som finnes i skolan.» Det är du — det är ni» — fru Gottwald blef förlägen; hon visste nästan ej, om hon kunde fortsätta att säga du till Abraham; han höll sig så stel och fullväxt.

Icke heller var det möjligt för henne att få honom till att stanna länge i sender eller komma oftare igen, tills hon en gång hittade på att traktera honom med vin och tårta och det hjelpte något.

Han kom nu ibland af sig sjelf, helst i mörkret, och satt helt tåligt och hörde på de gamla historierna, berättade också ett och annat drag från deras samlif, som satte den stackars fru Gottwald i hänryckning,

Men Abraham smög sig alltid till och från dessa besök; han hade en tydlig förnimmelse af, att hans far ej skulle tycka om, att han fortsatte detta umgänge med lille Marius’ mor.

Men vid sexton år har man svårt att stå emot smörbakelser och sherry. —

Emellertid var Michal Mordtmann lika ifrig med sin fabrik, som nu var delvis färdig. Men då höstregnet började på allvar, blef det ej längre så roligt att gå dit ut hvarje dag, hvarför han lagade, att han fick ett kontor för fabriken »Fortuna» inrättadt i staden.

Med sitt förhållande till fru Wenche var han ej riktigt nöjd; det avancerade alltför långsamt, kanske icke alls. Han var nu mycket intagen i henne; ett förhållande till en så vacker och intressant dam med en så liberal man skulle han