(likaledes inåt staden), Amiralitets-kastellet (nedåt stranden), Qvarnen, Hydraulos (?), Mynt-tornet (ett rundt jordfast torn i vestra hörnet, med brand- eller fyr-korg), Tornet Kikut det mindre (ett hängtorn pa strandsidan), Tornet Smale Hindrik (ett större d:o på d:o, och så benämndt efter en tysk legoknekt, som år 1396 i oroligheterna under K. Albrecht af Meklenburg till dennes son Hertig Erik förrädiskt öfverlemnade detta och ett annat af tornen kring Wisby), Tornet Blacken (ett högt, fyrkantigt torn med spira, midt inne i slottet, sammanbygdt med Kyrkan och Klockstapeln), Tornet Sluk-upp (i östra hörnmuren), Segeltornet (ett jordfast torn mot stranden), Tornet Kikut det större (nedåt hamngattet), samt Tornet Kungs-maskinen (mot sydost, med brandkorg). I Strelow’s krönika omtalas en Väktaregång på slottet, långs med »lönnhagen» till Söderport, hvilken väktaregång blef uppbygd år 1532 af danske höfdingen Henrik Rosenkrantz. Genom sin belägenhet på den höga backen öfver hamnen, sina vidsträckta och mångfaldiga befästningsverk och sina murars styrka, hvarom de qvarstående fragmenterna bära vittne, har nog detta slott varit förtjent att kallas »det stora, starka och herrliga Wisborg», såsom det benämnes i Rhyzelii »Suiogothia munita».
Utaf ofvannämnda planritning af år 1651 synes, att slottets sida långs hamnen haft en längd af 38 »rhenlandische Roder»; hela sidan utåt palissaderna, inberäknadt en bastion nedåt hamnen och en annan (»Södra skansen») i sydost, 54 d:o; nordöstra sidan inåt staden 18½, sydöstra d:o vidpass 42 d:o. Om nu, såsom troligt är, med det i planritningena skala utsatta längdmått menas »rheinhindische (preussische) Ruthe», så böra nyss uppgifna dimensioner multipliceras med sex, för att ungefärligen blifva svenska alnar.
Före Wisborgs anläggning residerade öns höfvitsmän och äfven konungarna, då de besökte ön, uti det s. k. Kalfskins-huset, hvarom kanske på ett annat ställe blir tillfälle att berätta den gamla sägnen.
Slutligen må nämnas, att Krönikan talar om ett äldre Wisborg, beläget en mil söder fran Wisby uti Alle-hage, och från hvars höjder man kunde se stadens södra port-torn. Säkert är, att i nämnda hage ännu i dag finnes lenmingar af forntida befästning och grofva vallar.
Öfverallt i Wisby står kontrasten mellan forntid och nutid tecknad i klara och rörande drag. Invid de få qvarstående murstyckena af Wisborg’s slott fattar man dock denna kontrast aldraklarast. På den branta åsen, der slottet thronade stolt och ståtligt med sina riddare-salar och sin frustuga, med sin kyrka och sitt tyghus, med sitt ränteri och sitt »Mynt-torn», med sina många försvarstorn och bastioner… der ligger nu ett qvarter af små tarfliga hus och täppor, och i det enda murhörn, som finnes qvar, hafva några kojor, de fattigaste i staden, inkrupit. Den väldiga borgen, som var konungars och riddares, fribytares och tyranners säte, är jemnad med marken, och tillochmed spåren af dess vidd och utsträckning äro der utplånade. Så har Wisborg ramlat och försvunnit, och det starka tornet »Sluk-upp» har tillika med den fästning, hvars ena hörnpelare det var, blifvit sjelft uppslukadt af förstörelsen.
En gata i Wisby.
Strandgatan.
På Säve’s utsigt af »Strandgatan» gör man bekantskap med flera byggnader i den hanseatiskt egendomliga byggnads-stil, hvari fordom de flesta af husen i Wisby voro uppförda. Åtta sådana hus qvarstå ännu i sin ålderdomliga, yttre form; andra äro ombyggda och förändrade; många äro alldeles förstörda. Hvad som i allmänhet utmärker denna borgerliga byggnadsstil är redan (sid. 2) kortligen nämndt, neml.: smala, merändels utåt gatan belägna, upptill trappformigt slutande gaflar, hvilka på ett par hus äro prydda med nisch-fördjupningar och försänkta rundlar; inuti husen hvälfda pelarburna våningar, rum utsirade med kalk-målningar, fönstersmygar med marmor-säten, rund- eller spets-bågiga portar och fönster, samt merändels rinnande vatten och små (fisk-)dammar i pelar-prydda källare, hvartill komma rundbågiga hvalf öfver gatan mellan husen, af hvilka hvalf endast fyra återstå. Ofvannämnda tafla visar fyra sådana hanseatiska hus. Till venster synes det nu s. k. Arbetshuset (f. d. Eneqvist’ska huset, af Länets Hushålls-Sällskap inköpt år 1822 för 2,400 R:dr B:ko, och bestämdt att emottaga arbetsföra försvarslösa, icke vanfrejdade personer, men ingen sådan har på de sednaste 10 åren der varit intagen: huset har under farsoter varit nyttjadt såsom sjukhus, och är f. n. till salu för minst 5000 R:dr B:ko). Till höger se vi det s. k. »Gamla Ränteriet» (hvars ruin nyligen af enskilt man, Hofkamrern G. M. de Berg, blifvit reparerad och inredd till ett »Hotell Gotland»). Längre fram (mot norr) synas tvenne enskilta hus (f. d. Lange’ska, numera Jernhandlaren C. G. Längstadii och f. d. Dubbe'ska, numera Garfvaren Liljehorn’s), alla med trappstegs-formade gafvel-rösten och invändigt gammaldags anordningar.
Gatan är en af de längsta, bredaste och i civil mening minnes-rikaste i Wisby, och en vandring der erbjuder mycket att tala om. Börja vi från Slottsbacken och Kronokalkugnens Vedgård (ej längesedan en fri, grön vacker brink med utsigt öfver hamn och haf), så passera vi till venster
