12
blifvit uppförd då norra muren började gifva sig, och bestående af en grof spännbåge, som fortsättes mot norr, längs gatan, med 2:ne mindre (tillmurade) bågar, invid hvilka mot öster en längesedan förstörd mindre byggnad varit uppförd. Nämnda portals yttre visar ett med raka linier högspetsigt gafvelfält, derpå en .bild i halfupphöjdt arbete tyckes hafva funnits: sjelfva portöppningen har varit spetsbågig. — Midt på samma mur är en, också tillmurad, utvändigt rundbågig port, och längre mot öster en tredje port med utvändigt rakt högspetsigt gafvelfält öfver spetsbågig portöppning, i hvilken dock sedan en fyrkantig, fordom genom en midtpelare tvådelad stenkarm blifvit insatt. Detta sidoskepp har mot norr fem och mot öster ett fönster, alla i ogiverna prydda med klöfverblads-ornamenter, samt omkring 2 alnar breda och ursprungligen tre-delade. Utvändigt har norra sidomuren mellan fönstren vägg-pilastrar.
I södra sidoskeppet märkes längst i vester en mindre rundbågig port af slipad gotländsk enkrinit-marmor, med omvexlande röd- och grå-aktiga stycken. Längre mot öster äro 3:ne dörrar, deraf 2:ne rundbågiga och i sednare tid tillmurade, samt en som under en rak spetsbåge företer en upptill klöfverbladsformig dörr-omfattning, hvilka alla förenat kyrkan med klosterbyggnaden. Af detta sidoskepps sju högspetsiga hufvudbågar äro blott 3:ne var (den vestligaste är inbygd i vestra muren). Här finnes mot söder fem och mot öster ett fönster, lika med dem i norra sidoskeppet. Södra långmuren har invändigt flera nischer, och visar, likasom andra delar af kyrkan, öfverallt spår af stora förändringar: utom hvad redan är ordadt om tillmurade både rundbågiga dörrar och höga, smala rundbågsfönster, böra nämnas högt uppe qvarsittande, fint ornerade hvalffötter, med spår å väggen efter derifrän utgångna hvalf, samt ett till rund fönsteröppning förändradt spetsbågigt fönster, vittnande om att sidoskeppen ursprungligen varit högre; äfvensom tecken finnas som angifva, att man i början ämnat göra kyrkan längre mot vester. I norra långmuren sitta, både ut- och invändigt, inmurade fragmenten af fordna listverk till fönster eller portar, med s. k. spikhufvuds-ornamenter, minnen af en äldre byggnadssmak.
Från detta södra sidoskepp är i muren en trappuppgång till ett af kloster-rummen och vidare upp genom hela muren till kyrkans fordna loft.
Choret är lika omsorgsfullt bygdt och af lika inhuggen sten ut- som invändigt. Dess vackra yttre är prydt af sex väggfasta, 3¼ alnar framstående, i afsatser uppåtsträfvande stödjepelare, slutande hvardera med en spetsgafvel, hvars fina topp-prydnad afbrutits. Med dessa sina många utsprång och spetsar har choret, enligt Medeltidens fromma symbolik; skolat framställa en bild af Törnekronan. En yfvig murgröna breder sig här och der öfver pelare och murar, och slingrar sig in genom de öde fönstren. Flera olika stensnidare-märken, ett på hvarje sten, upptäckas här på chorets utsidor.
Denna sköna kyrkas förstöring har härrört från utländska fienders härjningar, eldsvådor, samt inhemsk plundring på sten och tegel[1]. Hvad som blifvit ett ordspråk om Roms förstörda monumenten, gäller ock här: »Quod non fecerunt Barbari, fecerunt Berberini» (hvad yttre fiender icke rört, ha' inhemske förstört). Redan på 1540-talet omtalas kyrkan såsom öde. Med Katholicismens fall i Norden har äfven detta katholska tempel, som var ett af de herrligaste i Sverige, förfallit. Väl blefvo sedan förslag väckta om kyrkans iståndsättande till luthersk gudstjenst; men de nya tider, som inträdt, egde icke de gamla tidernas rikedomar och frikostiga ifver för kyrkobyggnad, och de väckta förslagen förföllo.
Till den sednare delen af kyrkans byggnads, ombyggnads och förstörings historia innehålla såväl klostrets egna »Annaler», som andra äldre handlingar rikhaltiga bidrag, hvilka dock här endast i kortaste sammandrag kunna nämnas. År 1376 — troligen efter de år 1361, vid den i Wisby af K. Waldemar d. 3:e anställda förstöring, lidna skador — började chorets bygg-
- ↑ Här må nämnas några ord om den grymma behandling. för hvilken så många af Gotlands kyrkliga fornlemningar varit utsatt. Till deras förstöring bidrog i början ett öfverdrifvet protestantiskt förakt för de katholska helgedomarna, och sedermera, när reaktionen mot den undanträngda religionskulten hade lagt sig, bristande konstsinne och fullständig okunnighet om dessa monumenters stora betydelse för kulturen i Norden. — Så lät, för att nämna endast ett par exempel, huru Gotlands fornlemningar hafva misshandlats, Frih. Grönhagen, Landshöfdinge 1728—1738, vid sitt boställe Roma kungsgård, till allmogens stora förtrytelse, delvis nedrifva och till ett stall förvandla det sköna Bernhardinerklostret, hvilket med sina prydliga rundbågar och starka pilastrer blef — såsom det heter i Linne's resebeskrifning — »det prägtigaste fähus i Sverige». År 1783 1211 under der den vittre Konung Gustafs augustiska tidehvarf, befallte Serafimer-riddarne i Stockholm, hvilka hade högsta vården öfver Hospitalet i Wisby och öfver de åt samma hospital af danske konungen Fredrik I (1532) förärade kyrkoruinerna, att alla dessa ruiner skulle »på offentlig auktion försäljas till den mestbjudande, emot skyldighet att dem nedrifva och tomterna i allo rensa, så att de med fördel kunde emot tomt-ören bortarrenderas». Lyckligtvis anmälte sig ingen köpare; men Serafimer-riddarnes vandalism var så förhärdad, att de 1785 46 förklarade att »med kyrkornas försäljande fick tills vidare hafvas anstånd». Tio år sednare anlades af Borgmästaren i Wisby, Wasa-riddaren Grevesmöhlen, en trädgård med corps-de-logis, S.O. från staden: en del af den huggna sten han behöfde till trappor, portpelare m. m., bröts ur portalerna och kontreforterna på S:t Nicolaus. Sådant var föredömet ofvanifrån. Tidens anda var sådan. Icke var det sedan serdeles underligt om i förra tider den närboende borgersmannen, i stöd af gammal häfd, begagnade tempelruinen, till hvilken han i dagligt tal nämndes såsom egare, till ved- eller halm-magasin eller stallrum; om äfven han ur kyrk-golfvet eller -muren bröt den sten, som han tyckte kunde nyttigare användas. Hela hus i Wisby hafva blifvit uppförda af sten-material, hemtadt från närstående ruiner; man upptäcker derföre mångenstädes fragmenter, smyckade med munkstil och heliga symboler, delar af portal-kapiteler och baser, instuckna här och der i murar och trappor. — Numera är allmänna tänkesättet betydligt förändrat Man kan nästan säga att Serafimer-Ordensgillet, jemte dess i Wisby varande målsmän: Lazaretts-direktionen samt Hospitals-föreståndarne och Wisby' innevånare nu täfla med hvarandra i stigande omvårdnad om dessa den nordiska byggnadskonstens klenoder.
