18
I samma norra sidoskepps vestra hörn är en utåt förstörd hufvudport, omkring 6 alnar hög och i inre skråkanten 4 alnar 21 tum bred. — Den på södra sidan motstående porten är rundbågig, men är i sednare tid tillmurad, emot det vidbygda kapellet; denna port har dörrfältet och en rundbåge qvar, är utvändigt 4 alnar 17 tum vid; öster om denna är inne i kapellet en 5 alnar bred 7 à 8 alnar hög, oprydd, spetsbågig portöppning in till kyrkan, har tydligen tillkommit sednare, och är nu tillmurad. Portöppningen i tornets vestra mur är endast 2 alnar 17 tum bred, rundbågig och nu tillmurad. På norra sidan är en rundbågig uppgång med förstörd trappa. På hvardera sidan om tornbågen är en liten rundbågig port, med trapp-uppgång till tornet. — I chorets norra vägg är en liten smal, rundbågig dörr, nu tillmurad, som ledt in till en förstörd hvalfbyggnad invid kyrkan, och midt emot på södra sidan är en större port, hvars förstörda yttre dock ännu visar många spår af sin omfattnings, sina kapitälers och rundbågars fordna, så att säga, norrmanniska skönhet.
Förhuset eller tornbyggnaden är utvändigt 22 alnar 14 tum i norr och söder, och 15 alnar 15 tum (utom foten af 6½ tums skråkant) i öster och vester. En större rundbågig tornglugg finnes, i tornets första våning, å hvardera af södra, vestra och norra sidorna; dessa öppningar, af hvilka de på södra och vestra sidan fordom varit af midtelpelare tvådelade, hafva en inre bredd af omkring 2½ aln och en höjd af 3¾ aln. Muren är der, i öster och vester, 4¼ aln tjock. Högre upp sitter å hvardera sidan en rundbågig ljud-öppning. — Tornet, slutet åt alla fyra sidor, är inredt till magazin i 2:ne våningar: hvalfbågen inåt kyrkan är tillmurad och med jerndörr försedd. Utvändigt är den väldiga stenbyggnaden, som skjuter vidpass 60 alnar i höjden, under torngluggarna sirad med en vacker rundbågig gesims.
Kapellet, söder om kyrkan, är utvändigt 22½ aln långt; nära 9 alnar bredt, 13½, aln högt och har 2:ne spetsiga hvalfkupor. På vestra väggen är ett större 3-bladigt fönster, och derunder en 6 alnar bred nisch; på södra väggen är en förstörd dörr-öppning, och deröfver är ett litet fyrkantigt och längre åt öster ett större spetsbågigt, samt på östra väggen ett litet fyrkantigt högt sittande fönster. Att detta kapell blifvit bygdt sednare än kyrkan, synes bland annat deraf, att kapellets hvalf till en del öfverskjuter kyrkans 2:ne södra fönster, och troligen har vid kapellets byggnad det åt öster sittande fönstret å samma södra sida blifvit utvidgadt, och då, enligt en nyare tids smak, gjordt spetsbågigt.
Midtöfver thriumfbågen qvarstår på denna kyrka, liksom på S:t Catharina, ett högt, inåt kyrkans fordna loft spetsbågigt sten-sparr, som burit kroppås-taket.
Högchoret är utvändigt prydt med fot af fint listverk.
Om kyrkans yttre för öfrigt kan med all befogenhet göras samma anmärkning som vid den södra Systerkyrkan. Omsluten af fem tomter, på alla sidor vidbygd, och till en del på södra sidan otillgänglig ännu (år 1858) genom vidriga hinder, väntar denna kyrka på befriande, kraftfulla åtgärder, för att fullständigt kunna visa det vackra och värdiga i sina yttre former.
S:t Drotten har varit sockenkyrka för en del af stadens infödda befolkning, och icke särskilt tillhört någon främmande nation. Härtill slutar man deraf, att en dess Kyrkoherde Henrik (eller Helgo, såsom namnet äfven finnes skrifvet), hvilken år 1272 af Biskop Henrik i Linköping erhöll uppdrag att tillika hafva inseendet och vården om S.t Jakob's kapell och Nunnekloster, kallas »Plebanus», hvilken titel antydde andlig vård om gemene man, plebs, som han hade att undervisa. — Af nämnda förhållande till kyrkoherden i S:t Drotten kallades S:t Jakob's konvents-nunnor »Drettimoniales». — Ofvannämnde eller en annan kyrkoherde, vid namn Henrik, är bekant genom sitt försök att år 1288 bilägga de tvistigheter, som utbrutit emellan Landsboarne och Wisby' Borgare, i följd af nya pålagor och tullafgifter som de sednare, stolte öfver sina nya befästningar och murar, föreskrifvit de förra, och hvilka tvistigheter föranledt öppet krig. I denna kyrka sammanträdde nämnda år fullmäktige för båda parterna, i och för freds-underhandlingar, som räckte i flera dagar, dock utan framgång. Slutligen lade sig Kung Magnus Ladulås i saken, instämde de båda parterna till Nyköping och förlikte dem der den 9 Aug. ofvannämnda år, dervid den rika och mäktiga, om sin sjelfständighet hitintills så ömtåliga hansestaden måste till den myndiga och i utöfvandet af sitt konungakall stränge skiljedomaren ikläda sig hårda förbindelser.
VII. S:t Maria eller Wårfru-kyrkan.
Wisby Domkyrka.
Kyrkan S:t Maria, som troligen började byggas mot slutet af 1100-talet, af Tyskarne (Lübeckarne) i Wisby[1] — »constructa per manus Teutonicorum»[2], såsom det heter i invigningsbrefvet — blef år 1225 den 6 Aug. af Linköpings-biskopen Bengt den 1:e högtidligen invigd Jungfru Maria till ära. Vid samma tillfälle lemnade Biskopen den nya församlingen
- ↑ Några af de i Wisby handlande nationerna hade, liksom eget »Kauf-hof», eget qvarter, samt egna magaziner, så ock egna kyrkor. Liksom Lübeckarne hade S:t Maria, hade Liffländarne S:t Jacob, Nowgorods-boarne den s. k. Ryska kyrkan ochde nederländske köpmännen S:t Gertrud.
- ↑ Uppbygt af Tyskarnes händer.
