Rom i modell», utsigten öfver både land och haf är angenäm, och uppstigandet dit belönar mödan.
Nedstiga vi åter i kyrkans innandöme, så märka vi genast, att anordningen och den inre karakteren, af naturliga skäl, icke är den ursprungliga. Vi sakna de många altarena, de stora crucifixerna, bilderna af martyrer och helgon, det höga chorskranket med chorstolarna (som qvarstod till 1830), biktstolarna, vigvattens-skålarna, kandelabrerna och silfverstakarna, de brokiga draperierna och standarerna, och den heliga, hemlighetsfulla, mystiska skymningen i pelargångarna och ehoren, i följd af glasmålningarna i fönstren. Och är det gudstjenst i S:t Maria, så sakna vi rökelsekärlens vällukter, de brinnande. vaxljusen, mässans underbara harmonier och de tjusande hymnerna, pastorerna, presterna och chorgossarna i ståtliga skrudar, processionernas prakt, den poetiskt sinliga åskådningens glädje. Icke en gång »Mater Maria», den rena kärlekens, moders-kärlekens, sköna bild, för hvars dyrkan dock fordom Guds tillbedjan förglömdes och Kristus sjelf trängdes åt sidan, hon, åt hvilket templet är invigde, qvarstår här numera för det kroppsliga ögat. All denna ståt, denna bilddyrkan, har Luthers väldiga ande blåst bort. Men Luthers lära förbjuder icke en själfull altarmålning eller ett skönt skulpturverk, hvari själ och ande talar till själ och ande. Och äfven detta saknas i denna Lutherska kyrka.
Öfver kyrkans lösegendom på 1420-talet meddelar Strelow i sin »Guthilandiske Kronike» (sid. 201—205) ett inventarium, som förtjenar att här ordagrannt aftryckas:
"Jeg finder uti en gammel Bog Vor Frue Kirdis Inventarium: Aar 1427, Men huo som hafde hendis Inventarium for Konning Valdemar (år 1361) hende beröfuede.
Det store Billede, er aff klar Guld, som hafuer værit saa stort, som it 5 Aars gammel Barn. — 6 forgylte Kalcke. — En Monstrantze forgylt. — En Monstrantze, den er kostelig som mand tager frem til Höytiden. — 3 smaa Monstrantze. — 2 Par Apostle forgylt. — 1 par Apostle huide aff Sölff. — 1 Par forgylt, som mand hafuer Brödit udi, naar mand gaar til krancke Folck. — Myssivende 4 Stycker, som gode ere aff Guld. — 2 Gyldene Stycker, som mand alle dage bruger. — 1 huid aff Silcke. — 1 aff detsamme. — 1 Grön med en Borde paa. — 2 huide aff Lerrit. — 1 aff Klæde. — 1 Blaa. — 1 Grön. — En Röd. — 4 Choer Kapper. — 1 stort Sölff forspende forgylt, som hörer till Kappen. — 2 store forgylte Kneppe til samme Kappe. — 6 Kjortele, med Sölffsmide paa. — 1 Palle som hör til det store Altere, udaff Sölff forgylt. — 1 for det hellige Kors med forgylte Smide. 2 Wirocks Kar udaff Sölff förgylt. — 1 Evangelium Bog, med Sölff belegt. — 2 Sölffkar, der Helligdom er udi. — 2 Byker aff Elphenbeen, der Helligdom er udi. — 1 Thinflaske paa 3 Stobe. — 3 andre Flasker. — 6 Par Apostle af Thin. — 4 aff Sölff er forgylt. — 7 Hiönner. — 5 Stoelehiönder. — 2 Sölff Chrone, paa S. Bartholomæi Altere. — Paa Vor Frue Billede i Kapellet ere hefftet 12 Breffer oc 3 Spander. — Det Sölff som henger for Billedet, er 27 Stycker oc 3 store Klocker. — Paa Snören ere 3 Skib, 5 Fiske aff Sölff, oc 3 andre Stycker. — Paa den 3 Snoer 12 Klocker. — 1 stort Bagspand er 27 Par fogylt. — Noch 28 par Knappe, 37 forgylt. — Spender til det store Altere 27 Par forgylt. — Andre smaa 58 Par, noch 57 Par, noch 84 Par. — Paa den Feile, som Bilder har paa Höytidsdage, er 6 store Forspander. — Paa siden er 56, paa den venstre side 35 Stycker, 1 forgylt Belte, der hos henger 1 Jegerhorn udaff en Hualtand, samme Horn henger i en Sölffkiæde forgylt. — 1 Enhörnings-Horn, med Sölff belagt. — En Krantz af fine Perler, med 1 Billede aff purt Guld. — En Sölff Hönne. — 3 store forgylte Chroner. — 6 Hiönder, med sölfknappe udi. — 10 andre Hiönder. — 6 smaa Billeder. — 2 Engle med Sölff belagt, Vingerne aff pur Guld. — 6 smaa Billeder aff Sölff. — En Kiste fuld aff Helligdom. — en Budiche aff Sölff, med Helligdom. — 1 Monstrantz fuld med Helligdom. — 3 Monstrantzer fulde aff Helligdom. — 3 andre Kaars aff Sölff. — 1 lidet Kaars aff purt Guld, huor udi findes det Træ, som Christus er död paa. — Vor Frue Bild. — 1 Engel Billed aff Sölff, forgylt. — 1 Missivende med alt sit Redskab. — Penge 221 Marck, 10 Marck i alleslags Mynt, xj Rosenaabel. — 84 Arnoldiske Gylden. — 26 Ungerske Gylden. — 6 Stycker Sölff som kom aff Lybeck. — En Theen aff Guld. — En Sölffskaal. — 2 forgylte Throner som kom fra Lybeck. —
Dette forskrefne var i Vor Frue Kircke i Vissbye, huad hafuer der værit hos de mange Kircker oc Closter, inden Byes oc uden Byes, kand en huer vel eracte." —
Öfver det nuvarande altaret hvilar ett æsthetiskt armod. Den ursprungliga prydnaden var ett altarskåp, med flygeldörrar, och inuti smyckadt med helt upphöjda helgonbilder på guldgrund, i prydliga nischer och under baldakiner af fint och genombrutet arbete, uppstäldt på ett fristående stenbord, hvars skifva, med sina på invigningsdagen inristade 5 kors, ännu är qvar. Det vackra altarskåpet försåldes beklagligtvis år 1684 till Kellunge kyrka, hvars prydnad det nu utgör. Denna värdiga altarprydnad efterträddes af en klumpig altartafla af sandsten, förärad af Ståthållaren Johan Cedercrantz, och föreställande Adam och Eva m. m. i groteska figurer, och ännu förvarad i ett sidokapell; hvilken tafla åter år 1808 lemnade rum för en grann dekoration, skänkt af Assessor Dubbe, och föreställande ett berg, öfver hvilket en sol strålade och från hvilket en engel nedsväfvade; vid bergets fot hvilade Guds Lam på boken med de 7 inseglen, och i fonden voro skogskulisser uppställda mot muren. Dessa osmakliga prydnader nedtogos med rätta vid reparationen 1830, men sjelfva altarbordet blef då beklagligen flyttade från dess gamla, af akustiska förhållanden bestämda plats, in till östra väggen, och derpå uppsattes ett enkelt träkors, och af den förra altarprydnaden begagnades solen, engeln och segerlammet. Det hela är simpelt, och anordningen så mycket mer klandervärd som den skedde på bekostnad af det medlersta af den östra chorväggens 3:ne (symboliska) fönster, och till mehn för församlingens uppfattning af altarbönerna och mässan. — I de båda sidochoren, der höga nischer finnas i östra muren, haha troligen altaren stått. I det ofvan anförda Inventariet nämnes ett S:t Bartholomæi altare.
Det gamla, förfallna orgelverket, bygdt i rikt dekorerad gotisk stil, och hvaraf ännu på kyrkhvalfvet finnas intressanta fragmenter qvar, lemnade 1836 rum för ett nytt, bygdt af N. Petterson, och bestående af 26 stämmor.
Dopfunten, flera gånger flyttad, står nu i norra sidochoret; ett kostbart arbete, i rosettform, hugget af rödspräcklig Gotlands-marmor. Jemte funten märkes (det äfven flyttade) afledningsröret i golfvet, deruti det vigda döpelsevattnet skulle tömmas.
