Sida:Gotland och wisby i taflor.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
35

och kyrkan, hvadan kan antagas, att namnet tillhör någon som hufvudsakligen ledt eller bidragit till kyrkobyggnaden, och att tecknet derunder är dennes monogramm (konstnärs-tecken) eller bomärke. Den fjerde pelaren på samma sida är något lutande mot sydvest: enär ingen skada märkes i de hvalfbågar, som hvila på denna pelare, antager man, att grundvalen sjunkit medan pelaren ännu var under byggnad, och att man med konstmässig beräkning fortsatt arbetet och dristigt bibehållit den sneda lutningen. — Mot de 3:ne vestligaste pelare-paren svara å kyrkans vestra, norra och södra sidomurar prydliga, tvåsprångiga, med halfkolonner prydda vägg-pilastrer, med å baserna vackra hörnblad från nedersta rundlisten ut på det fyrkantiga fotstycket, och med starkt framspringande, dels släta, dels ornerade kapitäler, ofvanpå hvilka simpla, ensprångiga hufvudbågar vidtaga. Mot det fjerde pelare-paret, från vester, svara simpla pilastrer; mot det femte fina halfkolonner, som sluta ett stycke ofvan marken.

Hufvudbågarna äro starkt spetsbågiga (»ogive en lancette» — en bågform, herrskande vid slutet af tolfte och under trettonde århundradet); på väggpilastrerna å vestra muren hvila spetsbågiga, å norra och södra muren halfcirkelrunda kantbågar, som dock allt mer och mer spetsas längre upp emot choret.

Chorets, mellanskeppets 2:ne östligaste hvalfkupor, och den näst-vestligaste kupan och hälften af den vestligaste, tillika med hufvudbågarna deremellan, hafva störtat. Tvenne hvalfkupor i norra och likaledes tvenne i södra sidoskeppet äro betänkligt skadade.

I norra sidoskeppets långmur äro, från vestra hörnet räknadt, 4 par smala, rundbågiga fönster med skråa platter och smygar in-och ut-vändigt, sittande 9 alnar högt från marken, ett par under hvarje hvalfbåge. Under mellanmuren emellan dessa (äfvensom emellan de på södra långsidan sittande) mindre, rundbågiga par-fönstren, märkes, dock endast invändigt, en i kant med muren liksom inbygd särskilt pelare eller stöd, som förtjenar den byggnadskunniges uppmärksamhet. Längst mot öster möter på samma norra sida ett (omkring 112 aln bredt, vidpass 9 alnar högt sittande) ursprungligen tredeladt och upptill klöfverblad-smyckadt fönster, med invändigt trappstegsformad platt; i hvartdera af sidoskeppets östra mur är ett högre och bredare, ussprungligen tredelade fönster, med neddragna klöfverblads-bågar i ogiven (dylika finnas i S:t Catharina). Vid hvardera af dessa östra murar har troligen ett Altare stått: nischer finnas der i muren och vid sydöstra hörnet spår af ett Sedile. — I södra sidoskeppets långmur längst åt öster finnas 2:ne fönster, lika de sistnämnda. Ungefär på midten af denna sida, under tredje och fjerde hvalfvet, sitta två par smala, rundbågiga fönster, lika dem på norra sidan. Under hvalfvet dernäst, det andra från vester, sitter åter ett högt och spetsbågigt fönster. Längst åt vester dröjer blicken med fägnad vid ett herrligt Rundfönster, mer än 3 alnar i tvärlinie uti innersta bågen, som är skadad; den vackra rosetten består af en ring i midten, deromkring 4 runda bågar och ytterst 8 ovala blad, det hela sammansatt af 13 stenstycken. Detta rundfönster sitter 13 alnar högt, midt under hvalfbågen, men på sned öfver den här befintliga portalen, troligen för att icke genom en betydlig dörröppning midt under det stora fönstret försvaga muren. På vestra muren finnas 3:ne fönster, alla hvarandra olika: det mot söder har varit 3-deladt, och sitter 712 aln högt från marken; det medlersta och största har varit 4-delalt, har i spetsbågen haft en mångdubbel rosett, och är 334 aln bredt och sitter 712 alnar högt; det mot norr är minst, har varit 2-deladt och sitter nära 9 alnar högt. Denna olikhet mellan fönstren på den prydliga vestra muren är anmärkningsvärd.

I södra sidoskeppets långmur, under 2:dra hvalfvet från vester, är en smal fyrkantig dörr-öppning till en liten Cell inuti muren, !ned en nisch mot vester. Midtemot, på norra långmuren, är en dylik dörr-öppning till en trappgång inuti muren med en liten fyrklöfverbladsformig ljus-öppning inåt kyrkan, och midtemot den en tillmurad dörr utåt, och något längre upp en dörrlik öppning inåt kyrkan, i närheten af hvilken trappgången fortsättes i spiral kring en 40 tums tjock midtelpelare, med 53 steg, upp på det sedan århundraden tillbaka obetäckta kyrkloftet, som nu med sin gräsvall, sina buskar och träd kan kallas en »hängande trädgård», der man mellan de spetsiga hvalfkuporna tror sig vandra mellan ättehögar eller stenkummel. Utsigten är vidsträckt och herrlig. Vid vandringen häruppe bör dock all försigtighet iakttagas, och endast de trampade stigarna begagnas, emedan man eljest utföre de af lummigt gräs dolda murkanterna skulle få röna den dräpande sanningen af det gamla katholska ordstäfvet: »Extra ecclesiam nulla salus» — utanför kyrkan ingen frälsning.

I samma norra sidoskepps nordöstra hörn finnes, ensam i sitt slag, en spetsbågig dörr-öppning med listverk (4 alnar hög., 1 aln 20 tum bred), hvilken motsvaras af en i yttermuren befintlig, tillmurad rundbågig dörr till en förstörd sidobyggnad. Innanför nämnda spetsbågiga dörröppning börjar en trappa inuti muren, med trappstegsformig betäckning, och snart med en dörrlik öppning inåt kyrkan och en dito rundbågig utåt: fortsättningen af trappan har varit spiralformig och till hälften bygd utom muren; den är nu alldeles förstörd.

Kyrkans förnämsta Port är på, södra sidan nära vestra hörnet och snedt under det stora rosettfönstret. De 2:ne dörrposterna och öfverstycket äro hvardera en sten; sjelfva dörröppningen är 3 alnar 22 tum vid, omkring 612