Sida:Grannarna 1927.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

104

och jag målade ut för henne det dåraktiga i sådana strider och kvalet av den bitterhet, som de framalstra, så att Ebba både grät och skrattade däråt. Hon var söt, foglig och lovade ”för min skull” hädanefter lämna i fred åt Jane-Marie alla de små företrädesrättigheter hon eftersträvade.

Emellertid hade björn å sin sida ”suttit emellan” ma chère mère och Jean-Jacques. Han hade genom sitt inflytande bragt det därhän, att Jean-Jacques lovat framdeles mindre häftigt överhopa ma chère mère med reformerande åtgärder, samt förmått ma chère mère att ”tänka på saken”, som Jean-Jacques föreslagit. Vad gjorde kusin Stellan under allt detta? Han sysselsatte sig med dem, som voro lediga från striden, gjorde sig artig för alla fruntimren efter varandra, utom för mig — och lyckades att mycket väl behaga alla, även ma chère mère, som sade till mig: ”Kors, han är rätt artig den där baron S. Han försvarar fuller sin tallrik. Han är just en städad ung man.”

Jag blev litet förtjust av Ebba under aftonen, ty hon mer än höll sitt löfte, och i stället för att bestrida Jane-Marie hennes älskade privilegier, gick hon dem åtskilliga gånger till mötes. Jane-Marie såg i början ut som hon under detta uppförande förmodade någon krigslist. men när hon såg det vänliga allvaret hos Ebba, blev hon även helt förändrad emot henne och steg betydligt ned från sina ”höga hästar”.

Vi tokiga människor! Huru vi plåga varandra och oss själva! Kunde dock ofta så lätt vända om tavlan från ofrid till frid, från oro till ro.

När björn och jag voro hemkomna, berättade vi för varandra ömsesidigt ”våra mandater” och hur vi var på sitt håll ”suttit emellan”. Vi kände därvid med glädje, att aldrig någon i denna mening skulle behöva sitta emellan oss.