Hoppa till innehållet

Sida:Grannarna 1927.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
125

han är helt och hållet upptagen av henne; han följer dit hon går; han sätter sig nära henne. Ibland fäster han på henne en av dessa blickar, som ej förgäves gå ut av människans öga. Ack, den blicken i hans! Jag tycker ej om den. Ibland låter den mig bäva.