Sida:Grannarna 1927.djvu/155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
151

rena, evigt älskade, du är min, min!” Han hade fattat hennes hand, med ljuv och mäktig kraft drog han henne närmare sitt bröst.

Serenas knän sviktade, hon skulle ha sjunkit till jorden, om icke i denna stund Fransiska kommit och emottagit henne i sina armar.