Hoppa till innehållet

Sida:Grannarna 1927.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

196

var förnuftig människa att ta Gud i hågen och tåligt bära det kors, som han pålagt.”

Härvid steg ma chère mère upp och räckte sin arm åt Bruno, men han lade sin kring hennes liv, och under det han med oändlig ömhet förde hennes hand till sina läppar, ledde han henne så ut ur rummet. En svag rodnad flammade härvid upp på ma chère mères bleka kind, och med ett leende, som man väl kan kalla lycksaligt, lutade hon sitt huvud mot hans axel. Så gingo de båda.

Under samtal förgingo eftermiddagen och aftonen. Bruno talade efter måltiden länge med björn om starr, och underrättade sig noggrant om dess art, dess utveckling, operation o. s. v., vilket allt den goda doktorn beskrev con amore.

Björn anser troligt, att ma chère mères blindhet härrör från hennes häftiga sinnesrörelse då hon igenkände sin son. Men därom får Bruno ej ana något. Besynnerligt, att denna mor och denne son skola såsom av ett öde föras att verka olycka för varandra! Men nu, sedan mörkret inbrutit, måtte väl kampen upphöra, och den försoningsängel, som nedstigit i deras själar, även utbreda sina vingar över deras liv!


Den 9.

Vi söka att reda oss med våra affärer. Det blir svårare än vi i början trodde. Betydliga skulder komma att trycka oss. Björns välgörenhet mot fattiga anförvanter på sin mors sida faller nu tillbaka på honom som en tung börda. Många indragningar komma att ske i vårt hushåll, och med allt det ser jag ändå, att vi till vintern komma i fullkomlig penningbrist. Men björn är stark och god, och jag skall ge musiklektioner, så fort jag kommer till staden. Vi flytta snart dit. Björn har hyrt en liten våning om tre rum och kök.