pati, som är villkoret och den vissa borgen för en odödlig äktenskaplig sällhet.
Mellan Bruno och Serena växlades nu varken ord eller blickar, men när hon böjde sitt huvud i bön, böjde han sitt, när hennes finger visade honom versen, som skulle sjungas följde han. Han tycktes vara lycklig åt att bedja med henne. Då vi gingo ur kyrkan, var han vid hennes sida och banade oss väg genom folket. Han förde oss i vagnen. När den stannade vid Dahlska huset, stod han i porten och gav oss handen för att stiga ur. Hans ansikte var bestrålat av månen och hade ett skönt uttryck av milt och förhöjt liv. ”Jag ser dig snart åter!” sade han till Serena, i det han kysste hennes hand, sedan skakade han björns och min och försvann. Jag har ej sett honom så glatt vänlig.
Vi drucko vårt andra kaffe med de gamla Dahls. Serena berättade med oskrymtad glädje för sina morföräldrar sitt möte med Bruno samt hans löfte att snart hälsa på dem. Det tycktes göra de gamla nöje.
”Vilken morgon!” sade Serena till mig, då vi ett ögonblick voro ensamma. ”O, Fanny, livet har sköna, underbara stunder! När jag såg honom där, i det klara skenet — när han sjöng med mig — ack! jag fruktar blott, att min andakt från denna stund ej mera var ren — alla mina böner voro för honom…!”
Må ingen ha större synder att ångra!
Nu måste jag lämna dig, Maria, ty vagnen är kommen, som skall avhämta oss till middagen hos ma chère mère.
