Sida:Grannarna 1927.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

68

Lagman Hök tog emellertid, jämte prosten Rhen, vård om hennes affärer. I dessa hedersmäns händer voro de säkra. En skicklig och på stället van inspektor förvaltade gårdarna under deras överinseende.

Det första bruk ma chère mère gjorde av sin återvunna självbehärskning, var att flytta från Ramm till Carlsfors. Kort därefter sålde hon den förra egendomen. Hon tycktes anse Bruno som död, nämnde aldrig hans namn och tålte ej något, som påminde om honom. De gamla tjänarna blevo avskedade med pensioner; hon förnyade nästan hela sitt hus. Elsa allena blev kvar. Åren gingo och småningom avtog den dystra svårmodigheten i ma chère mères lynne och sen några år har hon återtagit mycket av sitt förra levnadsfriska väsen. Men man måste blott noga undvika allt vad som vidrör såret i hennes hjärta. Det läkes väl aldrig fullkomligt här på jorden.”

Så slutade björn, med en tår i sitt öga och en djup suck. Jag blev hemsk och sorgsen efter denna historia, men jag tillstår, att den gav ma chère mère ett förhöjt intresse i mina ögon.


Den 22.

Jag skall nu avsända denna brevvolym, men måste dessförinnan säga dig, att i slutet av nästa vecka få vi ett besök till Rosenvik, som litet förskräcker mig. Det är unga baron Stellan S., son till björns ungdomskamrat och vän, nu salig hovmarskalken S. Björn har varit förmyndare för sonen och håller av honom för faderns och även för hans egen skull. Den unga Stellan S. är kammarherre, rik, vacker och talangfull. Allt detta är visst icke förskräckligt, men åtskilligt, som jag hört om hans elegans, ton, toalett, gör mig riktigt förskräckt att i mitt ringa och tarvliga hem kunna riktigt mottaga en sådan fin herre. Jag ser ej huru han skall trivas här, och jag ville dock, att en vän till björn skulle finna sig väl i hans hus.