10
men tyst, låt oss höra på; den hedersmannen intresserar mig.
— Och hvem har jag att tacka härför, mina vänner? Jo ingen annan än Herodes. I veten, hvem jag menar med Herodes.
— Och du vet det också, min son, sade Chicot; jag har ju uttydt anagrammet för dig.
— Tack! sade konungen.
— Mina bröder, fortfor munken, se här min åsna, den jag älskar som ett lam, hon kan säga er, att vi på tre dagar har färdats från Villeneuve-le-Roi och hit för att vara närvarande vid denna dagens stora högtidlighet, och hur ha vi färdats? Jo:
Med börsen tom
Och strupen torr.
Men hvarken Panurge eller jag ha aktat därpå. Hvad är det, som tilldrager sig här, mina bröder? Är det i dag man afsätter Herodes? Är det i dag man sätter broder Henrik i kloster?
— Hör man på! sade Quélus; jag hade god lust att hugga sönder det där vinfastaget; hvad säger du om det, Maugiron?
— Bah! inföll Chicot; inte är det värdt att förarga sig öfver så litet Quélus. Går inte kungen alla dagar i kloster! Tro mig, Henrik, gör man dig ingenting värre, så bör du ej beklaga dig, eller hur, Panurge?
Åsnan, som hörde sitt namn nämnas, spetsade öronen och började skria af alla krafter.
— Hvad, Panurge, hvad! sade munken; har äfven du passioner? Mina herrar, fortfor han, jag har lämnat Paris i sällskap med tvenne reskamrater: Panurge, som är min åsna, och Chicot, som är hans majestäts hofnarr. Mina herrar, kunnen I säga, hvart min vän Chicot tagit vägen?
— Aha! sade konungen; den där är således din vän?
Quélus och Maugiron utbrusto i skratt.
— Du har just en hygglig vän, sade konungen, och mycket ärevördig. Hur heter han?
— Det är Gorenflot, Henrik; den där Gorenflot, som herr de Morvilliers nämnde ett par ord om.
— Talaren i Sanct Genovevas kloster?
— Just han.
