88
Monsoreau visserligen förefalla som en käck riddare, men han var ingalunda en vacker ädling.
— Fy då, hvilken fuling ni fört till oss från ert hertigdöme, nådig herre, sude Bussy till hertigen af Anjou. Är det sådana ädlingar, er ynnest uppsöker på landsbygden? Jag bedyrar, att man ej skulle kunna finna maken i själfva Paris, som ändock är bra stort och tämligen befolkadt af fula karlar. Det påstås, att ni varmt förordat honom hos konungen.
— Grefve de Monsoreau har tjänat mig troget, svarade lakoniskt hertigen af Anjou, och jag belönar honom därför.
— Bra taladt, nådig herre, och det är vackert af furstar att vara erkännsamma, så mycket mer som det är så sällsynt; men kräfves det ingenting mer, så tycker jag, att också jag tjänat er troget, nådig herre, och jag ber er vara förvissad om, att jag skulle bära öfverhofjägmästarrocken något bättre än det där långa spöket. Nej se, han har ju rödt skägg; det var en ytterligare försköning!
— Jag har inte hört, svarade hertigen af Anjou, att man behöfver vara skapad som en Apollo eller Antinous för att bekläda en hofsyssla. Jag ser till hjärtat och ej till ansiktet; till gjorda tjänster, ej till utlofvade.
— Ers höghet tycker utan tvifvel, att jag är bra nyfiken, återtog Bussy; men jag tillstår min oförmåga att söka utgissa, hvilken tjänst herr de Monsoreau kunnat göra ers höghet.
— Ja, du har rätt, Bussy, svarade hertigen sträft; du är som sagdt, bra nyfiken, till och med något för mycket.
— Se, sådana äro furstarne! utropade Bussy med sin vanliga frimodighet. De fråga ständigt, och man måste svara dem på allting, men om man någon gång vågar göra dem en fråga, så besvara de den aldrig.
— Du har rätt, sade hertigen, men du kan ju emellertid fråga grefve de Monsoreau själf.
— Det var sannerligen ett präktigt råd, inföll Bussy, och med honom, som blott är simpel ädling, återstår mig alltid en utväg, om han ej svarar mig.
— Hvilken då?
— Att säga honom, att han är en ohöflig junker.
Utan att vidare tänka på saken vände Bussy härvid ryggen åt prinsen, och med hatten i hand närmade han sig herr de Monsoreau, hvilken, en skottafla för allas blickar,
