Sida:Gustaf Janson Paradiset.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

72

Det viktigaste är dock, att vi så fort som möjligt komma härifrån och för den skull få vi ej försumma något, som kan vara oss till gagn.

Hon talade i myndig ton och han lyssnade vördnadsfullt; hon var af en högre ras och det tillkom honom att lyda och utföra hennes befallningar. Det modärna klasssamhället med sina herrar och slafvar, var redan infördt på en öde ö i oceanen, ty i hvilken ställning människan än försättes, från medfödda fördomar och inbillade företrädesrättigheter, hvilka hon som en black kring foten släpar med sig genom lifvet, frigöra sig ej hvardagssjälarne så lätt. I stället för att skratta hvarandra midt upp i ansiktet och taga allting så, som det verkligen var, sutto den bleka, utmärglade kvinnan och den trasige matrosen på hvar sin sida om eldbränderna, och hon kände och han medgaf, att äfven nu mellan dem fanns en oöfverstiglig mur, som hennes inbillning och hans respekt hindrade dem att rifva ned. Och hon talade myndigt vidare och han hörde på, emellanåt görande en svag invändning.

— Ja ja, sade hon då — detaljerna öfverlämnar jag åt er.

— Ja, låt mig sköta om’et, svarade Lind, glad öfver, att hon ansåg honom duglig till något — å’ ni kan vara lugn för, att vi ska’ komma härifrån, om vi bara har lite’ tålamod.

— Det får inte dröja, utbrast hon retligt.

— Den saken bestämmer nog ingendera af oss två, miss.

— Jag förstår mycket väl, hvarpå ni syftar, men jag ämnar inte stanna här någon längre tid.

Lind såg undrande på hennes upphettade ansikte, och i hans hjärna föll ett litet frö till en misstanke, att hon ej förstod deras belägenhet hälften så väl som han, ty allt hvad de hade att göra, var att uppehålla sina lif och vänta. Men Lind var van att lyda dem, som gåfvo honom befallningar, och därför svarade han obetingadt ja till alla hennes förslag. Dessutom lurade bakom hans undergifvenhet tanken på belöningen för mödorna och lydnaden. Innan han säkert visste, hur mycket han skulle erhålla, vågade han ej opponera sig. Till slut blef hans nyfikenhet för stor. Han hade funderat och kalkylerat hvarje dag under dessa veckor, och han beslöt att med ens gå rakt på saken och skaffa sig visshet.