Sida:Gutniska urkunder och Gotlands runinskrifter (1859).pdf/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


4. Gotl. Runinskrifter. II. N:o. 187—(204). Anmärkn. 1.
59



Ta war ᚱ sunnd(a)ghr ok ᛘ primstafar i siak(s)tando rado.[1]


Guta-alnen.[2]

Hitta ier ret Gota eln.[3]



1. Anmärkningar till Guta Lag.

Allmän anmärkning. — De i texten med klammer inneslutna orden äro sådana, som icke finnas uti handskr. A., men hvilka blifvit tillagda för att göra meningar fullständigare och lättfattligare. — Noterna under texten utgöras dels af sådana parallelställen utur den yngre handskr. B., som innehålla nya eller i den äldre icke befintliga ord, dels af vigtigare rättelser, och hvilka då icke upptagas bland nedanstående anmärkningar.

Då det med denna upplaga af Guta Lag bland annat åsyftas att åstadkomma en så mycket som möjligt renad och felfri text, med en i möjligaste måtto följdriktig stafning, så hafva alla handskriftens uppenbara skriffel blifvit rättade. Till sådana höra dels oriktigt utelemnade bokstäfver, t. ex. sid. 2 rad. 33 moþr för moþir, 3. 14[4] tiþr för tiþir, 3. 39 umbla för humbla, 6. 9 hurvina för hurwitna, 25. 4 bat för batr, 27. 28 seþr för seþir, m. fl.; dels onödigt fördubblade, såsom: 1. 24 karllum för karlum, 6. 33 miþssuumar (miþsumar,) 7. 28 helg i takkit (i helg takit), 8. 29 skiellum (skielum), 12. 31

  1. 150
  2. Denna alns längd är i det närmaste 2213 Sv. verktum.
  3. 151
  4. Den första siffran angifver sidan, den andra andra i texten.